109 den borgerlige straffeproces gjseldende grundssetninger» även i den militära rättsskipningen. Hagerup sade sig också ha beaktat nyare straffprocessrättslig litteratur, »dog desva^rre vassentlig kun den udenlandske, sasrlig tyske litteratur», eftersomJuryloven »ikke i nogen naevnevserdig udstraekning fristet enten yngre videnskabsdyrkere eller vore praktiske jurister till litterär behandling» - endast Getz’ skrifter lyste »som ensomme fyrtorn i en vanskelig seilled». Hagerup hade förnyat systematiken för att uppnå bättre överensstämmelse med framställningen av civilprocessen.Hagerups straffprocessrättsframställninghar ansetts höra till hans svagare arbeten, för omfattande somlärobok och inte tillräckligt utförlig för att kunna användas somhandbok.^^ 3.7. Statsrätten Den mest omfattande framställningen av Norges statsrätt är T. H. Aschehougs »Norges nuv^erende Statsforfatning», I (1875; XVI +458 s.; 8:o), II (1879; XII+365 s.), III (1885; XV+635 s.); hela arbetet utkomi en andra »gjennemseede og forogede Udgave» åren 1891-1893.^^ Verket hade ett första titelblad med beteckningen »Norges offentlige Ret; Anden Afdeling» och det var alltså en fortsättning till framställningen av statsrätten i tiden före år 1814 (se del II, s. 145 f.). Den första delen av »Norges nuvasrende Statsforfatning» behandlar i inledningen (s. 1-65) händelserna år 1814, stiftandet av grunnloven och de unionella grundlagarna. »Andet Afsnit. Den norske Stat» (s. 65-156) innehåller kapitlen »Landets Graendser», »Undersaatter, Borgere og Indfodte», »Rigets Frihed, Selvst^endighed og Udelelighed» och »Föreningen med Sverige». Det tredje avsnittet »Kongedommet» (s. 157-269) behandlar förutom kungahuset och kungens funktioner även både det norska och det sammansatta statsrådet samt regeringsdepartementen, medan det sista och längsta avsnittet (s. 270-457) skildrar stortinget och dess verksamhet. Den andra delen innehåller endast »Femte Afsnit. Magtfordelingen», som inleds med en översikt över maktfördelningsläran och statsmakternas inbördes förhållande (s. 1—21) och följs av en framställning av statsmakternas olika funktioner med undantag av rättsväsendet. Den tredje delen slutligen består av »Sjette Afsnit. Indskrasnkninger i Statsmyndigheden» (s. 1-290) och »Syvende Afsnit. Om den dommende Magt» (s. 291-609). Aschehougs framställning var i systematiskt hänseende traditionell, eftersomförfattaren behandlade både statsförfattnings- och statsförvaltningsrätten. Framställningen i övrigt jävar inte Stängs påstående, att Aschehoug inte hade »sin storste Styrke» i systematiken och att hans behandlingsmetod var »histoHagerup, Straffeproces I (2. udg.), Forord. Munch-Petersen, TfR 1922, s. 58. Positiv recension av andra upplagan i TfR 1888, s. 461-472 (L. Holberg).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=