104 för juris studerande. Därför var litteraturhänvisningarna inte uttömmande, utan gällde främst specialavhandlingar. Hagerup sade sig ha »i noget fyldigere udstrxkning anfört den nordiske end den udenlandske litteratur».I Hagerups förteckning över framställningar av straffrättens allmänna läror dominerar dock den tyska litteraturen. Hagerups bok är indelad i tre »hovedafsnit» och två tillägg. Det första huvudavsnittet »Almindeligt grundlag. Historie. Kilder» med kapitlen 1. »[D]et praktiske og teoretiske grundlag for den samfundsmaessige bekjasmpelse af forbrydelsen» (s. 1—136; kapitlet inleds betecknande nog för författarens intressen i början av 1900-talet med paragrafen »Strafferettens psykologiske grundlag»), 2. »Strafferettens historiske udvikling» (s. 47-68) och 3. »Den norske strafferets kilder og deres anvendelsesomraade» (s. 69-136) visar, att Hagerup var en anhängare av den sociologiska, av honom kallad »den positive eller realistiske» skolan (se III 3.), men även 0rsteds författarskap framhålls i en positiv ton.^^ Det andra huvudavsnittet »Forbrydelsen» (s. 137-346) består efter en kort inledning (s. 139—142) av fyra »underafsnit»: 1. »Forbrydelsens gjerningsindhold» (s. 143-228), 2. »Handlingens objektive retsstridighed sombetingelse for strafansvar» (s. 229-272), 3. »Subjektiv skyld sombetingelse for straf» (s. 273340) och 4. »Objektive strafbarhedsbetingelser» (s. 341-346). Det tredje huvudavsnittet »Straffen» (s. 347-461) indelas i 1. »Begreberne subjektiv strafferet og straf» (s. 349-354), 2. »Strafarterne» (s. 355—397), 3. »Straffens fastsasttelse» (s. 398-432) och 4. »Strafbarhedens ophor» (s. 433-461). De två sista huvudavsnittens ordningsföljd är omvänd jämfört med straffeloven av 1902, i vilken straffen behandlades före de allmänna bestämmelserna ombrotten. En eftergift för en strikt systematik är också, att Hagerup behandlade två straffrätten närstående frågekomplex i ett par separata tillägg: »Institutioner som staar i nasr sammenhasng med de strafferetslige» (s. 465-481; tvångsuppfostran; tvångsarbete för lösdrivare; tvångsåtgärder mot farliga sinnessjuka) och »Civilretslige virkninger af den strafbare handling» (s. 487-526; bl.a. skadestånd; straffbara rättshandlingars ogiltighet). Schweigaard och Peder Carl Lasson hade skrivit allmänna framställningar av den speciella delen, de olika brotten, enligt Criminalloven av år 1842, medan en framställning av motsvarande delar i den nya straffeloven lät vänta på sig. Andreas Urbyes »Norsk strafferet» (1906-1909; XI+303 s.; 8:o) innehåller enligt underrubriken »Strafbare handlinger mod liv, legeme og helbred, :Erekr^enkelser, frihedskra^nkelser, strafbare handlinger mod sedeligheden». I det i Vadso daterade förordet konstaterade författaren, att han hade haft för avsikt Hagerup, Strafferetten, Forord. Det kan nämnas, att Hagerup i förordet, daterat Köpenhamn april 1911, tackade Frantz Dahl för korrekturläsning och litteraturhänvisningar. Hagerup, Strafferetten, s. 82 ff. Hagerup, Strafferetten, s. 18, 29 och 83.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=