99 anger, en kommentar till den av danskar och norrmän gemensamt utarbetade, men endast i Norge antagna lagen ompreskriptionstider."*! Både Gjelsvik och Stang sökte professuren efter Auberts död. Meriteringen skedde i en ännu mera mördande takt än i Danmark, då sökandena skulle skriva och låta trycka två avhandlingar inom fem månaders tid. Det av den juridiska fakulteten föreskrivna avhandlingsämnet resulterade i Gjelsviks »Den norske privatrets lasre omvildfarelsens indflydelse paa retshandlers gyldighed» (1897; VII+127 s.; 8:o), somföljande år blev antagen somförfattarens doktorsavhandling, och i Stängs »OmVildfarelse og dens Indflydelse efter norsk Privatret paa en Retshandels Gyldighed» (1897; [V] +137 s.; 8:o). Stängs »OmErstatning for Liv. Et Bidrag til Lasren om Skadeserstatning» (1897; [V] +137 s.; 8:o), en »Afhandling, der behandler et selvvalgt Emne», skrevs liksomovan nämnda arbete för att meritera författaren till professuren efter Aubert."*^ I detta arbete ställde sig Stang kritisk till hävdvunna systematiseringar och begrepp. I inledningen medgav han, att begreppet »Personlighedsrettighederne» utgjorde »en Lettelse, når der sporges om den retlige Konstruktion af Erstatningskravet for vErekrasnkelser, Legemsbeskadigelser, Frihedsberovelse og andre rent personlige Forurettelser». Mot denna begreppsbildning kunde man enligt Stang dock ha stora betänkligheter, och han sköt sig särskilt in på det i personlighetsrättigheterna ingående begreppet »Retten til Livet». Avhandlingens uppgift var att påvisa, »at Begrebet savner alt virkeligt Indhold, og således bor udgå af Privatretten som en både överflödig og vildledende Konstruktion». Begreppet byggde nämligen på den ohållbara tanken, att skadeståndskravet för dråp redan hade uppkommit för den dräpte före dennes död för att senare gå över till arvingarna: »Retten til Livet kan nemlig kun tenkes at tilligge Livets Basrer».'*^ Stang var alltså själv inte främmande för metoden att dra slutsatser utgående från begreppens innehåll."*"* Även Gjelsvik valde det fria ämnet från skadeståndsrättens område. »Skadeserstatning for retmasssige handlinger efter norsk ret» (1897; [VJ +41 s.) är till omfånget betydligt mindre än Stängs arbete, och Gjelsvik meddelade också i förordet, att han av den utsatta tiden endast använt mellan femoch sex veckor till denna skrift. Målmannen Gjelsvik valde ännu i detta skede att skriva på bokmål (riksmål), ett fenomen liknande det i Finland, där en del finskspråkiga rättsvetenskapsmän vid samma tid endast använde svenska i sin produktion."*5 Recension i TfR 1900, s. 328-339 (F. B.). Se Stang, Erstatning, förord. Se Stang, Erstatning, s. 2 f. Se även Amundsen I, s. 70: Stängs »forste vitenskapelige arbeider beveget seg ennå i de vante tankebaner». Omspråkstriden i Norge, se Slagstad, s. 115 ff.; Furre, s. 48.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=