90 ton års tid. Hagerup hänvisade till, att en rättsencyklopedi för juris studerande var behövlig, bl.a. då »Nordisk Retsencyclopxdi» var för omfattande, Schlegels och Kolderup-Rosenvinges arbeten var föråldrade och Munch-Petersens »Den borgerlige Ret» (ovan 2.2.) endast omfattade en del av rättsvetenskapen och dessutomvar ställvis »vidloftigere end for et rent encyclop^edisk formaal nodvendigt».^ Hagerup angav somsina främsta förebilder Adolf Merkels »Juristische Encyclopxdie» och Josef Kohlers »Einfiihrung in die Rechtswissenschaft», vilka dock enligt författaren var för vetenskapliga för nybörjare, Gruebers mera lättfattliga framställning i Birkmeyers »Encyclopädie der Rechtswissenschaft» samt Hollands »The Elements of Jurisprudence» och Frederick Pollocks »A first book of jurisprudence».^ Även litteratururvalet visar, att Hagerup främst hade tänkt sig att, såsomhan själv meddelade, skriva »en indledning til studiet af retsvidenskaben», som 1) skulle ge en systematisk översikt över de olika rättsområdena, 2) vara för studerandena en införing i juridisk metod och klarlägga de vanligaste juridiska begreppen och de viktigaste rättskällorna samt 3) hjälpa de studerande »at orientere sig i retsstoffet og samle opmasrksomheden omde hovedelementer i dette», somvar särskilt viktiga för den juridiska bildningen. Hagerup vände sig dock också till »asldre studerende, ja selv de praktiske jurister», somhan ansåg kunde ha nytta av en rättsencyklopedi »for at vedlikeholde overblikket» över hela juridiken, och han hoppades att skriften »ogsaa vil kunne paaregne lassere udenfor juristernes kreds».* Det var redan av ekonomiska skäl befogat att vända sig till en så omfattande läsekrets sommöjligt, men boken är i första hand en propedeutisk lärobok för juris studerande. Hagerup påpekade, att han hade »med flid undgaaet den populariserende fremstilling» för att studenterna inte skulle få »et skjasvt indtryk af videnskabens opgave og det videnskabelige studiums vilkaar».^ Munch-Petersen, som recenserade Hagerups bok i UfR, ansåg, att denne kanske hade gått något för långt i Vetenskaplighet’ och att arbetet ändå gav mera för längre hunna läsare, som »allerede kender til Retsordenens Enkeltheder», och för praktiska jurister än för nybörjare.*® Dispositionen i Hagerups rättsencyklopedi är traditionell; med användande av Gustav Hugos och J. Fr. W. Schlegels gamla terminologi (del II, s. 36) kan man tala om en ’blandad’ encyklopedi. Huvudavsnitten i boken är »Retssystemets almindelige del» och »Retssystemets specielle del». Den förra delen består av kapitlen »Om retten (retsordenen)» (s. 3—41), där författaren behandlade rättens begrepp och väsen, olika rättskällor, olika rättsregler, dessas grän- ^ Hagerup, s. VI. ^ Hagerup, s. VI f. Titlarnas stavning är Hagerups. * Hagerup, s. V. ^ Hagerup, s. VI. Munch-Petersen, UfR 1906, s. 255.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=