88 ningsämnen mellan fakultetens professorer försvårade i hög grad en specialisering ännu under slutet av 1800-talet, och t.ex. Hagerups omfattande produktion behandlade så olikartade ämnen som handels- och sakrätt, straff- och processrätt. Hagerup inledde sin bana somcivilist med två först i »Norsk Retstidende» publicerade avhandlingar omköp (1883) och omtradition av lösöre (1884), den senare var hans doktorsavhandling, samt en omfattande monografi omnorsk panträtt (1889). Sedan fick han sig tilldelad straff- och processrätten somundervisningsämnen, och detta resulterade i omfattande publicerade föreläsningar över straffprocessen (1892), över civilprocessen (1895-1899) och efter i hektograferad formutgivna föreläsningar i en omarbetad framställning av straffrättens allmänna del (1911). Hagerups överblick över hela rättsordningen gjorde honom sällsynt lämpad att skriva en rättsencyklopedi (1906), den första i Norge. Hagerups insats somlång>"arig huvudredaktör för och flitig skribent i »Tidsskrift for Rettsvitenskap» är redan nämnd (1.4.). Getz var under sin tämligen korta tid vid fakulteten förpliktad att undervisa i straff- och processrätt, och hans produktion sysslade med undantag av en del kortare privat- och statsrättsliga avhandlingar med dessa ämnen. Getz inledde sin vetenskapliga verksamhet med en monografi omdelaktighet i brott (1875), medan hans arbeten på 1880-talet visade, att han allt mera hade dragits in i lagstiftningsarbetet; man kan nämna en skrift omåtal (1884), en kritisk granskning av jurykommissionens förslag till en ny straffprocess (1885) och förslag till ny strafflag med motiv (1887 och 1893); efter Getz’ död gav Hagerup ut en samling av hans juridiska avhandlingar (1903). Morgenstiernes ämnen var statsrätt och allmän rättslära. Han skrev en monografi omkompensation efter norsk rätt (1879) och omskadeersättning, främst statens ansvar för tjänstemännens handlingar (1887). Morgenstiernes huvudarbeten var läroböcker: i norsk statsförfattningsrätt (1900; ny upplaga 1909 efter unionens upplösning) och i norsk förvaltnings- och näringsrätt (1912). Som professor i nationalekonomi gav han ut en lärobok i detta ämne för jurister. Hertzbergs viktigaste bidrag till norsk rättshistorisk forskning var glossariet till Norges gamla lagar, men redan hans översikt över de nordiska rättskällornas historia var banbrytande i 1800talets rättshistoriska forskning. Oscar Platou var näst Hagerup den mest produktive av periodens norska rättsvetenskapsmän, och i motsats till denne kunde han koncentrera sig på ett enda rättsområde, norsk privaträtt. Inomprivaträtten kom Platou att undervisa i både privaträttens allmänna läror, familje- och arvsrätt samt sjö- och handelsrätt, och han skrev arbeten på samtliga dessa områden. Platou gav ut sina föreläsningar över äktenskaps ingående och äktenskapsskillnad år 1899, därefter följde framställningar av arvsrätten (1899), sjörätten (1900), bolagsrätten (1906-1911), privaträttens allmänna läror (1914) och slutligen rättskälleläran (1915). Platou skrev därtill en mängd mindre arbeten och artiklar. Även Stang var en utpräglad civilist, som före den kända »Indledning til formueretten»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=