87 Hambro och Edvard Hagerup Bull, advokaterna KristenJohanssen och Peder Adolf Holm, statsadvokaten Olaf Salomonsen och byrettsassessor Ulrik Motzfeldt höll tidvis föreläsningar vid universitetet. Medan den norska rättsvetenskapliga litteraturen till stora delar var högtstående, var den kvantitativt ganska obetydlig jämfört med de övriga nordiska länderna. Redan det ovanligt låga antalet doktorsavhandlingar (ovan I 4.) visar, att intresset för juridiskt författarskap var ganska litet. Brandt och Aubert fortsatte sin rättsvetenskapliga verksamhet, och bägge kan betecknas som civilister och rättshistoriker. Brandt skrev ett arbete om sjöförsäkringsrätten (1876) och gav ut en andra upplaga av sakrätten (1878), men hans huvudarbete var den första utförligare sammanhängande framställningen av norsk rättshistoria (1880-1883). Auberts lärobok i privaträttens allmänna läror stannade vid en första, starkt rättshistoriskt präglad del om de skrivna rättskällorna (1877), hans mest omfattande arbete var en ofullbordad tredelad framställning av obligationsrättens speciella del (1890-1894). Auberts rättshistoriskaintressen kom också till synes i framställningen av Schweigaards barndomoch ungdom(1883), i en rättsjämförande undersökning av fastighetsböckernas historia i Norge, Danmark och Tyskland (1892) och i en monografi omden norska flaggan (1879). Hans nordiska växelrätt är redan nämnd (1.3.). Slutligen kan också nämnas ett postumt arbete om Norges folkrättsliga ställning (1897); ett exempel på de juridiskt färgade politiska skrifterna under unionstidens kritiska slutskede. Aschehoug hade varit rättsvetenskapligt aktiv redan på 1840-talet (del II, s. 118 f.), men hans båda huvudarbeten utkom först under den här behandlade perioden. Efter den historiska framställningen av den norska statsrättens utveckling före år 1814 (1866) utkomNorges gällande statsförfattning i tre delar (1875—1883). Även Aschehoug var starkt rättshistoriskt intresserad, och han skrev en monografi om kommunalrättens historia före år 1837 (1897). Hans andra huvudarbete »Socialokonomik. En videnskabelig Fremstilling af det menneskelige Samfunds okonomiske Virksomhed, I—IV» (1902; 2. Udg. ved Thorvald Aarum1910—1914) kan däremot inte räknas till rättsvetenskapen ens i vidsträckt bemärkelse. Ingstads föreläsningar i romersk rätt trycktes först efter föreläsarens död, men hans hektograferade föreläsningar hade redan tidigare ersatt tysken Ferdinand Mackeldeys gamla lärobok i undervisningen. Det kan nämnas, att hektograferade/litograferade (»kontratryk») föreläsningsserier fortfarande var mycket vanliga i Norge under den här behandlade perioden, då den obetydliga åtgången inte räckte till tryckningskostnaderna.^ Den tämligen nyckfulla och ständigt ändrade fördelningen av undervis- ^ Se Haukaas, s. 7 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=