81 då det verkade osannolikt, att någon ensamkunde eller ville påta sig arbetet, så hade de beslutat att gemensamt skriva »en fyldig Fremstilling» av ämnet. Det första bandet av Nellemann (1885; [IIJ+237 s.) bestod av en allmän »Indledning» (s. 1-58) och »0rsteds Indflydelse paa Procesvidenskaben i Danmark och Norge» (s. 59-237), det andra bandet, 0llgaards »A. S. 0rsteds Indflydelse paa den videnskabelige Behandling af den dansk-norske Privatret» (1887; 355 s.) visade redan, att författarnas i förordet uttalade förhoppning om en publicering inomår 1885 hade kommit på skam. Goos’ »A. S. 0rsteds Betydning for Moral- og Retsfilosofin samt Strafferetsvidenskaben, I—II» ([III]+433 och [II]+398 s.) lät vänta på sig, och de båda delarna kom ut åren 1904 och 1906. Framställningen i hela verket är utförlig och pålitlig, även om värderingarna naturligtvis är tidsbundna.*^* Av mindre betydelse var L. Kochs »Anders Sandoe 0rsted» (1896; [III]+274 s.; 8:o), ett i och för sig helt onödigt försök till en »Ehrenrettung» av objektet. Författaren, som var präst och kyrkohistoriker, beklagade i förordet, att han somicke-jurist inte hade kunnat ge sig in på någon verklig värdering av 0rsteds betydelse somvetenskapsman. Även Sophus Vedels prisavhandling »Den Dansk-Norske Hoiesterets Historie under Enevaslden fra 1661 indtil 1790» (1888; III +503 s. inkl. bilagor; 8:o) behandlade en tid, som traditionellt inte ansågs höra till rättshistorien. En annan rättshistorisk avhandling över nyare tid är Nicolai Abrahams’ »Procuratorstanden i Danmark indtil Midten af det 18. Aarhundrede» (1902; [IV]+171 s.; 8:o). Abrahams hade ursprungligen haft för avsikt att skriva en Holberg-studie, i vilken han skulle ha jämfört Holbergs prokuratorgestalter med samtida verklighet. Detta ursprungliga ändamål var orsaken till att undersökningen endast gick fram till mitten av 1700-talet, »idet dér i og for sig ikke er noget afgorende Skaslnemasrke i Procuratorstandens Historie, i alt Fald intet andet end det rent negative, at det paa den Tid omtrent kan vise sig, hvor ringe en Betydning Indforelsen af den juridiske Examen i 1736 fik».*^^ 2.12. Tidskrifter Genom grundandet av »Ugeskrift for Retsvassen» (UfR) år 1867 (se del II, s. 102 f.) hade man fått ett livskraftigt organ både för publicerandet av rättsfall och juridiska artiklar. I periodens början var overretsprokurator J. H. Mundt ensamredaktör, men redan år 1872 blev hojesteretssagforer OttoJulius Levison medredaktör; han tog helt över redaktörskapet år 1874 och behöll det till sin Recension av delarna I-II och Ussings doktorsavhandling i UfR 1885, s. 961-970 (Georg Christensen) och TfR 1888, s. 195-201 (J. Bergh), av Goos’ straffrättsdel i TfR 1911, s. 119-124 (F. Hagerup). Positiv recension i TfR 1897, s. 103 f. (F. Hagerup). Abrahams, Forord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=