XLVIII 25 tioner efter drotsen Krister Nilssons (Vasa) död på våren 1442. Den kanske äldsta av de bevarade handskrifterna av lagen har tillhört honom.“*^ Utarbetandet av Kristoffers landslag har emellertid i stor omfattning varit ett detaljarbete, som krävt mycket avsevärd tid. Det är tveksamt, om så framskjutna män som Nils Ragvaldsson och Bengt Jönsson haft möjlighet att i denna utsträckning ägna sig åt lagen. Det framgår klart att under utarbetandet av Kristoffers landslag en person varit verksam, för vilken det varit naturligt att använda latin; de äldsta handskrifterna, särskilt den, som ägts av Bengt Jönsson, innehålla nämligen flera latinska hänvisningar.-' Möjligt är att det är denne man, som verkställt detaljarbetet vid lagens utarbetande."^ Det är redan antytt,"'* att Kristoffers landslag först efter mer än 150 år kom att helt ersätta Magnus Erikssons landslag. Den kraft, Se närmare Hans Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden (1952), s. 279 ff. Det utnämndes icke på ett tiotal är någon ny drots. SGL 12 s. I. Enligt J. W'^ilde, Suecix Historia Pragmatica (1731), s. 168, skulle ett brev från Nils Ragvaldsson till Bengt Jönsson visa, att begynnelseorden till KrL ha haft politiskt syfte. Nils Ragvaldsson skulle med samtycke av sina medarbetare vid lagarbetet ha satt in dessa ord i lagen för att hävda den svenske konungens rätt till titeln Rex Gotorum, vilken Valdemar Atterdag antagit efter erövringen av Visby. I Sweriges Beskrifne Lagars Grund, Art och Uprinnelse (173 6), s. 92, åberopar Wilde samma brev men förväxlar Bengt Jönsson med hertig Bengt Algotsson, som spelade en stor roll under Magnus Erikssons tid (om Schlyters reaktion mot Wildes uppgift av ar 1736 se SGL 10, 1862, s. LXXI; Numera synes brevet icke finnas kvar, och det är tvivelaktigt, om det har existerat. Wildes källa synes ha varit Carolus Lundius (se anteckningar efter föreläsningar av honom 1681, i hs B 184 a, UUB), som i andra sammanhang åberopat uppdiktade urkunder. I den handskrift, som ägts av Bengt Jönsson, äro hänvisningarna: Kg 28 »XL capitulo et sequenti», G 2 § 2 »V capitulo», G 18 pr »supra X capitulo», Ä 2 § 2 »capitulo nono», B 9 § 4 »infra XIIII capitulo», »infra XIII capitulo», B 15 § 1 »XXVI capitulo», H 7 »duodecimo capitulo». I 1608 års edition kvarstå endast hänvisningarna i G 2 § 2 och i Ä 2 § 2, den sistnämnda dock ändrad till »IX capitulo». Att förändringarna icke ha skett pä en gång utan först småningom, torde visa, att man saknat ett normgivande exemplar av landslagen. I KrL har den gamla benämningen »flock» (fsv. flucker) på en avdelning av en lagte.xt ersatts av det latinska capitulum (cap.). Detta torde emellertid icke betyda mera än att ordet »flock» blivit föraldrat och att i stället kapitel trängt in i språket. I detta sammanhang kan märkas, att i det exemplar av KrL, som Bengt Jönsson ägt, de flesta balkarna ha förkortade titlar pä latin jämte deras benämningar pä svenska. Ovan s. XIII. Wildes framställning 1731 torde Schlyter saknat kännedom). om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=