Tj u rabal kcII 287 consliluant se actori». — Om kyrkovärdarna se G. Hafström i »Upplands kyrkoi» l)d 7 (llXiO), s. vii r. V2H. Med fl. ‘24 (KrL Tj ‘25) jfr E 46. 1‘26. »Till vedermäle», fsv. til vif)ermäUr, se B 20:1 inot 1311. Om avtiikt se Bä 34 pr mot 163) och I L B 6:2 (not 34). 130. »Han skall icke värja sig med ed», fsv. kmni ei dijl vil>cr, d.v.s. han får ej förebringa molhevisning. 131. .Ifr fl. 12: 1, 13. D I 9. 132. Fl. 25 (KrL Tj 26) handlar egentligen icke om stöld, men har fått sin plats här ])å grund av samhandet med fl. 24. Den torde vara nyskriven i MEL. 133. »Xu finns misstanke mot honom», fsv. -Vu vänis pet til luins. Verbet väna är bildat j)å sid)stantivet van f. vån. ho|)j); misstanke. .\tt det har varit ett rätt ovanligt ord, framgår av att det i flera handskrifter har ändrats till vändis vändes (så även KrL); andra ha utbytt det mot käris det käras, vitis det tillvitas. Likaså fl. 27 (sista meningen, med not 139) och E 37 (första meningen). 134. Med fl. 25 jfr B 17:9 om huggande av apel i annans skog. 135. Med fl. ‘26 (KrL Tj 27) jfr UL M 49: 1 och VmL M 26: 11. 136. El. 27=Kr Tj 28. X'ågon tidigare svensk lag, som riktar sig mot stöld av humle. :ir icke kiind. 137. Huruvida humlen har funnits ursprungligen vild i Sverige anses ovisst. I varje fall har den sedan gammalt varit odlad och förvildad. 1 KrL finns föreskrift för biuulerna att hålla humlegårdar; se ovan B not 279. Att humlen betraktades som ytterst värdefull (som ingrediens vid ölbrygd) framgår av de mycket stränga straffen ftir stöld av humle. 138. »Till livets förlust, till att mista hud eller lemmar», fsv. til liflatz, luip at mistä ällä liini, d.v.s. till dödsstraff, hudstrykning eller mistning av lemmar. 139. »Finns misstanke mot honom», fsv. Vänis pet til hans (hs hs B defekt; hs CDE m.fl.: Vändis], d.v.s. finns endast misstanke mot honom, tillvitas han på misstankar. .Ifr not 133. — Sista meningen lyder i KrL: »V’ändes det mot honom, styrke han allt efter som saken är, att han icke har gjort det, eller höte så som förut är sagt.» 140. Med fl. 28 iKrL Tj 29) jfr B 20. 141. Med fl. 29 (KrL Tj 30) jfr ögL V 38 pr, UL M 48: 1, SdmL Tj 10 pr, VmL M 31: 1. 142. »Hustjuvnad», fsv. bodrät f., egentl. 'dragande (av egendom) ur l>oet'. Esv. drät f. dragande {fiska-, kälkadrät in.fl.) till verbet drayha draga. .Ifr SdmL Tj 10 pr: »Åtalar någon en annan för hustjuvnad ibodrät) och säger, att han har gått under lås och nycklar och lockat hans husfolk»; Ragvald Ingemundsson: »Quando obiicitur, quod eius familiam corrumpit, et per earn furtum comniisit». DgL har nieil samma betydelse ordet hos]>änd. lockades att stjäla från sin husbonde och sedan överlåta det stulna till den som hade lockat till stöld. — 1734 års lag begagnar i Missgärningsbalkcn kap. 51 ordet »bodriikt» som beteckning för brott, genom vilket mannen »drager . . . något lönligen undan hustrun eller hustrun undan mannen eller barnen undan föräldrar; eller de från varandra, som i bolag äro». I modern svensk rätt (Strafflagen kap. 20: 3| användes ordet för att beteckna stöld, som någon begår från dödsbo, som Hustjuvnad» ägde rum, då någons tjänstefolk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=