Magnus Erikssons landslag 286 112. Han hemfaller sålunda till samma straff som för »full tjuvnad» enligt fl. 6. Hela framställningen i fl. 15—20 har rört sig om det fall. att det klandrade är »värt en halv mark eller mera» (fl. 15). Det skall ledas på samma sätt till fångesman», fsv. gangc (it sanni Icczniim, d.v.s. den omstridda saken skall på samma sätt ledas till hemulsman för att styrka innehavarens lagliga åtkomst och besittning. Ragvald Ingeniundsson: »eodem modo procedatur ad assignandum, a quo res sit obtenta». 114. »Som förut är sagt»: i fl. 7—10. 115. »Pantsiittning skall man på samma sätt leda från sig»: Ragvald Ingemundsson »Pignora opportet eodem modo probare assignando per quem fuerunt impignorata». 11.^. 116. Fl. 21 (Krl Tj 22) har icke motsvarighet i någon landskapslag. 117. »Då skall det sättas i kvarstad», fsv. pa skal pet i tak koma. Ragvald Ingemundsson: »debet time res arrestari». 118. »Kommer någon som vill försvara sin ägorätt», fsv. Ixomhcr pen sum hemiilape sik til. d.v.s. vill styrka, att det är hans. Ragvald Ingeniundsson: dicit rem esse suam». ,Ifr KrL Tj 22 Komber then som hemiila (andra hs: hemuladhe] sik til. .Schlyfer ifrågasätter, att texten i MEL är felaktig, .\ntingen bör, säger han, henuilape äiutras till hennilar (jfr KrLi eller också bör hemulape sik utbytas mot leddes ijfr sista meningen i flocken: »Nu säger den som det leddes till . . .»L —Hs R har i stiillet: Komber pen sum han hemulape sik til »Kommer den. som han jiåstod vara ägare». Det är möjligt, att denna text, som synes ge en fullt logisk tankegång, är riktig, trots att den av Schlyter betecknas som dålig (male). Den skulle innebära följande: Om .\ jiåstår, att han äger en sak, som R innehar, och R svarar, att han har lejt eller lånat den av C, om sedan C kommer och bekräftar R:s påstående, så har han tagit på sin rygg att försvara saken mot och B, som har lett till C, är saklös. Säger emellertid C, att han aldrig har ägt, lejt bort eller lånat bort saken, får häradsnämnden avgöra målet. 119. »Då skall den hava bördan, som tager den på sin rygg», fsv. pa haiii pen bijrpe, sum a bak taker: dylika bildliga uttryck äro vanliga i landskapslagarnas stil. 120. »Det skall stå till häradsnämnden», d.v.s. denna skall avgöra, vad som är sant. Se R 37:1 (med kommentari. 121. Fl. 22 (KrL Tj 231 är hämtad från FL M 51. 122. ».\llt det som tjuven hade diir med sig», fsv. alt pet piuuin atte per mep sik, d.v.s. det som var tjuvens eget. 123. »Ftan lösen», fsv. vtan päninga. — Flocken har i KrL (Tj 23) en något annan lydelse: »Nu tages allt tillsammans, tjuv och tjuvgods; då äger den som tog tjuven allt det som tjuven hade där med sig. som var hans eget, och den andre återtage sitt. som han hade mistat, utan lösen.» 124. Fl. 23 (KrL Tj 241 är hämtad från UL M 50; jfr även SdmL Tj 11. 125. Den asylrätt, som brottslingar ägde i kyrkor, gällde sålunda icke i detta fall. 126. »Må han råda över sin tjuv», fsv. rape piuiie sinum, d.v.s. förvara honom och befordra honom till sitt straff. Ragvald Ingeniundsson: »agat ipse contra furem». ,Tfr D I 33 »sedan skall målsäganden . . . låta döma honom och verkställa hans straff». 127. »Då må kyrkovärdarna och sockenmännen råda över honom», fsv. rapin pa kirkioväriande ok soknämän. Ragvald Ingeniundsson: »tutores ecclesie et parochiani
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=