XXXIII Det väcker emellertid uppmärksamhet, att protesten uppräknar endast tre män som tillkallade för att förrätta en sammanjämkning av lagarna i hela Sverige. Upplands och Södermanlands lagar utarbetades av vida större kommissioner. Det egendomliga i att kommissionen skulle varit så liten skärpes av att ingen lagsaga, som de tre kommissionsledamöterna tillhörde, låg i rikets centrum och att götalanden hade två representanter men svealanden endast en.’” Protestens ord behöva emellertid icke innebära, att de tre uppräknade kommissionens enda ledamöter. En överblick över de mannen voro källor, från vilka stadgandena i landslagen ha hämtats, gör det sannolikt, att även andra lagmän ha varit med. Konungsbalken är så gott som uteslutande byggd på lagstiftning från Magnus Erikssons tid: på valstadgan, Uppsala-stadgan 1344 och Tclge-stadgan 1345. Endast få av flockarna i balken vila på äldre, numera okänd rätt eller äro nyskrivna för landslagen. De civilrättsliga balkarna — sålunda giftermåls-, ärvda-, jorda-, byggninga- och köpmålabalkarna —äro nästan helt byggda på Östgöta-, Upplands- och Västmannalagarna. Endast i första flocken av jordabalken och i ett par flockar av byggningabalken möta regler, som ansluta till Västgötalagarna, och blott på några få ställen har man byggt på Södermannalagen. En regel i ärvdabalken är hämtad från Skara-stadgan och tre flockar i giftermålsbalken från Telge-stadgan 1345. Ett betydande antal av de civilrättsliga balkarnas 128 flockar vilar på för nutiden okända källor eller återger nyskriven rätt. I den mån rättegångsbalken vilar på äldre, nu kända stadganden, går den tillbaka på Upplands- och Västmannalagarna; på några få ställen möta föreskrifter från Östgötalagen, Västgötalagens additament, Uppsala-stadgan och Telge-stadgan 1345. Nära hälften av balkens flockar går tillbaka på för nutiden okända stadganden eller är nyskriven. Vid utarbetandet av de straffrättsliga balkarna — edsöresbalken, högmålsbalken, dråpamålsbalken I och II, såramålsbalken I och II samt tjuvabalken —har Östgötalagen utövat det största inflytandet. Åtskilliga stadganden äro emellertid hämtade från Upplands-, Västmanna- och Södermannalagarna samt från ärmland, den enda lagsaga i Svealand, som var representerad, hade sina mahända livligaste förbindelser med Västergötland; det tillhörde Skara stift (ovan s. XXVII not 1). III
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=