Magnus Erikssons landslag 282 ;^8. .Med fl. 10 iKrL Tj 11) jfr ögL V 39: 1, UL M 35—36, VmL M 26, SdmL Tj 1 ^2, HL M 28. 39. Straffet för stöld mindre än 2 örar var sålunda luidstrvkning »vid gärdesgård eller stock», men tjuven fick behålla sina öron. Han skulle dessutom, vare sig han hade blivit tagen på bar gärning eller dömd på kärandens bevisning, återlämna det stulna och böta 3 marker. 40. »Snattareböter», fsv. snattara hoot. 41. Samma bestämmelser om lösen för en tjuv ingå i fl. 39. Fl. 11 har diirför uteslutits i KrL. och fl. 39 har i stället flyttats fram på dess i)lats (KrL Tj 12i. — Jfr om lösen för tillfångatagen dråpare D 1 11. — Med fl. 11 jfr VgL II Tj 7, 111:145, IV 18:5, 8, ÖgL V 33:1. .\v intresse är även i detta sammanhang VmL M 30:10. 42. Fl. 12—34=KrL Tj 13—35. — F'l. 12 om rannsakan efter tjuvgods ;ir hiimtad från ÖgL V 32:4: jfr även VgL Tj 5—7. UL M 47 (SdmL Tj 12, DL Tj 7, VmL M 30). — »Rannsakan», fsv. rannsakan f. och verbet rannsaka göra husundersökning; detta är bildat på subst. rannsak n., sammansatt av subst. isl. rann n. hus igot. razn n.) och ett -sak n., besläktat (genom avljud) med verbet söka (fsv. sökia. ty. sachen, got. sökjan o.s.v.). Bestämmelserna om rannsakan ha till förutsiiltning och bakgrund förhållandena i den medeltida byn, där flera bönder bodde tillsammans i tätt liggande gårdar. De voro grannar till varandra; ordet fsv. granne m. (got. garazna m.) är bildat på det nyss nämnda rann n. hus; grannar äro bönder, som ha hus tillsammans eller intill varandra. Situationen framstår tydlig och åskådlig i landskapslagarnas och landslagens stadganden: Det har hänt en stiild i byn. Ku av bönderna, som har blivit bestiden, sammankallar bystiimman och lyser, vad han har mistat. Det går onda rykten, och den bestulne bonden misstänker en granne för att vara tjuven. Han skall då. säger lagen, taga med sig fyra bofasta m;in och meil dem gå hem till den misstänkte grannen och begära att få göra husundersökning hos honom. Det måste ha väckt stor uppståndelse i byn, när något sådant hiinde. och därför var det av yttersta vikt, att de i lagen föreskrivna formerna i allt noggrant iaktlogos. 43. »Kn man vardera», fsv. sin Iniar pcra. Därigenom skidle man få garantier för en fullt opartisk undersökning. 44. »\’ad han har mistat eller hurudant», fsv. Iniat han haucr mist ällä hiiilikt. Den bestulne skulle ge en så noggrann beskrivning som möjligt av det stulna föremålet. 45. »Den andre», fsv. hin, d.v.s. ägaren av huset, där rannsakning skall ske. 46. »Diirinne före dem», fsv. inne firi jiem-. firi kan fattas båile lokatt (i huset framför demi och temporalt (innan de gå in . 47. »Med upplöst gördel», fsv. lösginrpe. Detta som säkerhet för att de ej skulle kunna smuggla in tjuvgodset i huset, dolt under kläderna, och sedan påstå, att de funnit det där inne. Ragvald Ingemundsson; »disbalteati». 48. »Oliigenhet», fsv. vafm (ack.), egentl. våda. skada. 49. Orden »utan så att det kunde kastas dit in» saknas i KrL. 50. Det kunde vara s.k. åbörd, fsv. ahgrp f.. d.v.s. inbärande, insmygande av tjuvgods i en annans hus. 51. »Bonden», d.v.s. den som har begärt rannsakning. 52. »Med strid och försvar», fsv. mep viigh ok värio, alittererande uttryck, med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=