FÖRKLARINGAR TILL TJUVABALKEN Fsv. piiwabalker. Innehåll: Stöld av levande kreatur, »slakttjuv» (1—4). Fidl tjuvnad, d.v.s. stöld av en halv mark eller mera (ö—6). Mindre sttilder (7—10). Lösen för tillfångatagen tjuv (11, 39). Gripamle av tjuv oeh tjuvgods (22, 30, 39). Rannsakan efter tjuvgods (12—13). Laga former för köp il4). Försvar mot klander av egendom (15). Ledande av förvärvad egendom till fångesman (16—21i. Särskilda slag av stöld: i kyrka eller på kyrkogård (23), i trä<lgård (24—27), ur nät eller andra fiskredskap (28). Hustjuvnad, »bodrätt» (29). Fynd (31—37). Olagligt hruk av häst eller annat kreatur (38). Om rån Kg 24. 1' 44. Om stöld av konungens intäkter Kg 26. Om klander mot ärvd egendom A 19. Om klander mot köpt jord .1 14—16. Om stöld av intaget kreatur B 9: 7. Om flyttande av råmärken oeh gränsstenar B 22: 1. Om avtäkt och rånsböter B 17: 10, 20: 1. Om stöld av bistock B 29:4. Om tjuvmjölkning av en annans får, get eller ko B 32 j)r. Om förstörande av en annans miirke B 32: 1. Om stöld av hund B 33:3. Om olovligt hruk av en annans kreatur, båt eller skörderedskap B 38: 1. Om falsk vara av guld eller silver Km 2. om annan falsk vara Km 3 pr. Om kö)) på torget Km 4. .\lla rån skola avgöras av häradsnämnd R 37: 1. Tj är en av de bäst redigerade delarna av ålEL. Den bygger i stora delar på l'L (SilmL, V'mL), men vissa partier äro hämtade från ögL eller influerade därifrån. 1. KrL börjar med ett ka))itel, som saknar motsvarighet i MEL: »1. Bästa ting som honde har i sitt bo är hans laggifta hustru. Den som stjäl henne frän bonden, han är värste och störste tjuv. Och därför, den som lockar bondens bustru från honom och lö))er bort med henne, blir han gri))en på färsk gärning, då skall han föras till ting och dömas och hängas över andra tjuvar. Vill ej bonden unna sin hustru livet, då må hon ock föras till ting och dömas kvick i jord. § 1. Nu kan sådan sak tillvitas någon och han är ej gripen vid gärningen och ej finnas fulla intyg och vittnen; då skall det stå till häradsnämnd. Fria de honom, vare han friad. Fälla de honom, böte han 40 marker, hälften till målsäganden och hälften till konungen; de skola böta vardera till biskopen 6 marker och undergå kyrkobot. Har ock målsäganden full bevisning med sig från det härad, där de löpte bort, då skall konungens fogde hjälpa honom att grijia dem båda, som lö))te bort, var han än finner dem, och straffa dem så som förut är sagt. § 2. Tager någon lösen för dem,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=