Mag 11 n $ Erikssons landslag 260 3(). »Varken karl eller konung», fsv. hiiarte karl ällä kiiniinycr, d.v.s. varken liäradet eller konungen, allittererande ulfryck; även A lö. B 8 pr. jfr I) II 1(5. 37. Med fl. 14: 1 jfr D I 31- 32, D II lä: 1. 38. Fl. 15 ( =KrL S I 16) är hämtad frän SdniL M 4 pr; jfr även ÖgL 15:4. UL M 25, DL Mil, VniL M 22 pr. 39. Orden »eller sår i buken» saknas i KrL. 40. »Svara för dem», fsv. /)f/n uerr/x/. d.v.s. stå risk för större straff, om den såratle inom den niimnda tiden natt och år skulle avlida till följd av siua sår. 41. I KrL tillägges: »oeh ej längre, utom i det fall att häradsnämnden vittnar och sviirjer på tinget, var och en för sig, att han hlev död av hans handaverk; han skall då fasta och böta som en annan dråpare, allt efter som saken är.» 42. »Målsiiganden ger honom förlikning i gengäld», fsv. malsiUjbande yiavr honiiin sät a mot, d.v.s. gör upp saken med honom och ingår förlikning ifastän det ännu är ovisst, hur det kunde gå med såren). Ragvald Ingemundsson: »quittat ipsum». 43. »Då har målsäganden ej rätt att hämnas, utan han skall taga emot laga höter», fsv. 1)0 ägher malsäyliamle ei vald ät hämnas, vtan han skal lagha böter taka. Detta märkliga uttryck synes förutsätta, att ännu enligt landslagen .självhämnd i vissa fall kunde vara berättigad; det är emellertid ordagrant hämtat från landskapslagarna, antingen 5’mL M 22 pr eller SdmL M 4. Däremot finns det icke i UL. 41. Fl. 16 ( =KrL S I 17) är hämtad från ÖgL 5' 13 pr. Jfr E 35. 45. D.v.s. under jordbrukets bråda tid under våren och under skörden. 46. KrL: »slår blånad eller blodvite». 47. Jfr G 4, B 26: 1, D I 9, 32, Tj 12: 1, 24. 48. »Hastigt», fsv. braplika, brått, utan föregående fiendskap. 49. »Under bärgningstid», fsv. vm bijrghpa tima. Fsv. bgrghp f. skörd, bärgning (se även B 14: 1) till biärgha bärga, rädda; jfr sv. dial, bärgsel med samma betydelse. 50. »Fridsbrottet», fsv. fripbrntit, d.v.s. brytandet av den särskilda vår- och skördefrid, som genom denna flock stadgas. 51. »Och häradsnämnd skall pröva, vad som är sant»: se härom R 37: 1. 52. Med fl. 17 ( =KrL S I 18) jfr ÖgL V 15:3, UL M 22, VmL M 18. 53. I KrL följa ytterligare två flockar, den ena (S 1 19) ny, den andra (.S I 20) överförd från MEL S II 8. XIX. »Eftersom Gud har givit mannen kvinnan till hjäl|) och undergiven (fsv. wnderdan), dock icke till triil eller fotapall (fsv. fotatrodh), höra de båda älska varandra, hon honom som sitt huvud, och han henne som sin lem. Och därför, varje man som av hat eller ondska, dryckenskap eller för annan kvinnas skull, som han älskar, slår sin hustru blå eller blodig, lam eller lytt, det skall allt gäldas med dubbla böter, och hennes närmaste fränder skola vara målsägande därtill. Näpser han henne skäligen för hennes missgärning (fsv. briit). vare han saklös. Häradsniimnd och grannar skola pröva, vad som är sant. § 1. Nu slår någon sitt legohjon. så att det blir lamt eller lytt; det skall gäldas med laga böter som annat folk. Näjiser han det skäligen för sina missgärningar (fsv. brut), vare det ogillt.» I första meningen (»Eftersom Gud har givit . . . till träl eller fotapall») ha baudMed fl. 14 i)r
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=