Magnus Erikssons landslag 248 II, har icke i allo varit lycklig, överhuvud laget kan 1) II tjäna som exempel jiå hur myckel mindre skickligt redigeringen av MEL har skett i jämförelse med den äldre UL. 1. El. 1—2 äro hämtade, tämligen ordagrant, från ögL V 1 pr. 2. »Då må ej flera hugg än ett räknas som våda»: Det kunde icke länkas, all han högg misle mer än en gång. Om det kunde visas, att den döde hade fått mer än elt hugg, kunde dråpet följaktligen icke få räknas som vådaverk. — I stället för fl. 1 har KrL D II 1 följande: »I. Om någon drager svärd eller kniv, spänner armborst eller reser vapen mot en annan utan tvång och utan nöd, hugger, sticker eller skjuter mot honom och det träffar en annan, vare sig det händer dråp eller sår diirav, han skall aldrig hava rätt till vådaed eller vådahot därför. § 1. Nu vill någon värja sig i livsfara, eller han vill gripa en man. som är fredlös, eller någon annan, som lagligen får gripas, han hugger eller skjuter mot honom eller mot dem som vilja värja honom, och det träffar en annan, det må räknas som vådaverk, om han kan fullgöra vådaed av 12 män. Dock bör endast elt hugg eller skott mot en och samme man räknas som vådaverk. 2. Drager någon kniv eller svärd mot en annan eller reser båge och vill göra skada, även om han ej förmår, han skall höta tre marker till treskifte. Sker det på kyrkoväg eller tingsväg, höte han såsom i edsöresbalken säges [KrL E 14]. .\lla dessa ärenden skola stå till vittnen, som voro närvarande, och till häradsnämnd.» ö. »Det är högsta vådaverk», d.v.s. det svåraste fall av vådaverk. 4. »Tiga», fsv. Inghia, d.v.s. vara tyst, icke avgiva sin röst. \'issa handskrifter ha i stället thiggia, vilket måhända är det ursprungliga och riktiga, då det återfinns i OgL, källan för texten, här med betydelsen Tå rätt att draga sig undan, avstå från att svärja'. Alla de tolv i eden måste svara ja eller nej ])å frågan, om det var vådaverk eller icke. ö. »På samma stämma»: Ragvald Ingemundsson »ad unicani citacionem». 6. Denna regel gällde sålunda i varje fall i fråga om dråp. Målsäganden. den dräptes arvinge, hade vetorätt i frågan, huruvida dråpet var vådaverk eller viljaverk. — Jfr ,S II ö. 7. »Så sant som han gjorde mot honom varken verk i vredesmod eller med vilja», fsv. ät han van a honum haarte vräz värk ällä vilia. d.v.s. så sant som han varken i vredesmod eller med vilja gjorde någon våldsgärning mot honom. Fsv. hiiarte vräz värk ällä vilia. allittererande uttryck ur edsformeln. Orden »och bedja Gud . . . med vilja» saknas, i OgL och äro ett tillägg i MEL. 8. Ordet »sedan» verkar störande i sammanhanget, eftersom det faktiskt är ett föregående led i händelseförloppet, som nu omtalas. Del saknas också i vissa handskrifter av MEL. Denna mening och den följande (sålunda ».Sedan skall han . . . då är bonden saklös») saknas i OgL; de äro sålunda ett inskott i MEL. Därigenom har lagen kommit att två gånger giva regeln, alt den svarande är saklös, som har fullgjort sin ed ulan alt konungens ombudsman har varit niirvarande. 9. »Inom natt och år»: han behövde givetvis en viss tid för att kunna fullgöra den ed av 12 män, som han hade utfäst, och för att skaffa fram edgärdsmännen. 'I'iden var emellertid genom lagen begränsad till högst elt år. Om uttrycket »inom natt och år» i juridisk stil se S.åOB \ 151.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=