DRÄPAMÅLSBALKEN II (om dråp av våda) L Om någon hugger efter en man, och en annan blir råkad av huggetd Nu hugger någon efter en man, och en annan blir råkad av hugget och dör därav; då må ej flera hugg än ett räknas som våda." IL Nu kan av ett hugg bliva två sår. Nu kan av ett hugg bliva två sår. Råkar det hand och huvud, det är högsta vådaverk.'* Det är tjugo markers böter och tolv mäns ed därom, att det skedde av våda och icke med vilja. Då skola alla svärja och ingen tiga.^ Och så skall man göra allt på samma stämma:'’ gå eden och gälda böterna. Då räknas det ej som vådaverk, omej båda vilja, den som dräpte och dens arvingar, som blev dräpt.'’ Båda skola de i eden svärja ett och detsamma och bedja Gud hjälpa sig, så sant som han gjorde mot honom varken verk i vredesmod eller med vilja.' Sedan '' skall han utfästa ed inför kyrkosocknen på nästa helgdag efter att han gjorde gärningen, och han skall fullgöra den inomnatt och år på tinget i det härad, där gärningen gjordes," och genast där framlägga penningarna, så snart eden är fullgjord. Och då den eden är fullgjord, då är bonden saklös.*" Då skall konungens syssloman vara närvarande.** Den som gjorde dråpet skall giva honom bud med två bofasta män som vittnen. Kommer han ej till eden och har dock fått bud, då må han ed och vara saklös. Nu får han ej bud; då är den eden olagligt fullgjord, om de svärja eden utan att konungens syssloman är där närvarande. § 1. Så som nu är sagt omvådaverkseden, så skola alla vådaverkseder fullgöras, både för sår och dråp och blodvite, och alla manhelgdsmål, som göras av våda.* ’ rj ga sm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=