Dr åpa tnål s bal keu 1 241 för dråp, sår, stympning o.s.v.: jfr fl. 32, 39, B 33: 2. — Fl. 39—40 handla oni sår och borde sålunda rätteligen ha sin plats i såraniålsbalken. Löskerkarls missgärningar l)ebandlas i ett sammanbang i fl. 38—40. 117. Fl. 41 är hämtad från UL M 11 pr. Jfr SdmL M 26 pr, DL F 9 pr, VniL M 10 ])r. 118. KrL: »han ligge ogill» (se nedan not 120). Detta innebär en väsentlig ändring och utvidgad nödvärnsrätt. 119. Denna mening (»Utom i fall . . . till att hiimnas») saknas i UL och iir sålunda ett tillägg i Mhd>. 120. Kndast sår från ett bakhåll medförde sålunda icke förhöjda böter. — Fl. 41 har i KrL 1) I 38 blivit väsentligt omarbetad: »(iör någon försåt för en annan i skydd av hus, i skydd av skog, i skydd av grind, i skydd av öar, eller vad helst det kan vara, kommer en man farande dit, den som sitter i försåt reser vapen eller gör kroppsskada på den som kommer dit, och faller då den som förut är där, han ligge ogill. Utom i fall han hämnas någons död, som han är rätt målsägande efter, eller om han vaktar på den som har blivit fredlös enligt lag, då skall han ligga i laga ljöter, 40 marker till treskifte, till målsäganden, konungen och häradet. Kj bliva dessa böter högre, ty envar skall hava lag och icke slag bland andra. Faller den som kommer dit. han ligger i tlubbel bot, 80 marker, utom i fall den som sitter i försåt bämnas, så som sagt är, då böte ban 40 marker till treskifte ocb tage full kyrkobot. § 1. Nu säger den ene, att försåt var gjort, och den andre nekar; då skall häradsnämnd pröva, vad som är sant. Ej må det kallas försåt, om icke den som sitter där reser vapen mot den andre eller gör honom kroppsskada, så som i edsöresbalken stadgas». Jfr E 16 (KrL E 13: 1). 121. Fl. 42 iir hiimtad från UL M 11:3—jfr också .SdmL M 26: 10, 11, 13, ^'mL M 10:1. 122. 1 laga läge», fsv. i Ui(jha Inr/he. Ordet lagha är här meningslöst, ocb det finns icke heller i I L eller de andra svealagarna. I lagha läghe »kan väl förklaras såsom betecknande den hamn. där krigsskeppen enligt förutgånget påbud samlas; men troligen har dock ordet lagha först blifvit af förhastande tillagdt i MEL» (Schlyter). Möjligen har det varit avsett som bestämning till ordet lepiing (Nu biiiper kununger lagha lepung vt), men vid nedskrivning kommit in på felaktig plats. 123. Ledungen i sin gamla form av krigstjänst till sjöss var icke längre aktuell vid mitten av 1300-talet. och den ålderdomliga bestämmelsen i fl. 42 ]>r om dubbel bot för dråp under ledungsfärd är därför i MEL en intressant relikt från en äldre tid. UL:s åskådliga beskrivning av ledungsske])pet med »lyfting tältad» har emellertid blivit avseviirt förkortad. .Siirskilt har den viktiga bestämningen av fredskretsen uteslutits: fore horpe ok hrgggiii sporpe innanför skeppsbord och på den utlagda landgången utanför dess ämla eller landfäste. Jfr kommentaren till UL M 11:3—5 och G. Ilafström, Ledung och marklandsindelning (1949), s. 77 f. 124. »1 lie mål, som nu äro ujiiniiknade»: fl, 42: 1 iir ordagrant hämtad från UL, och uttrycket hänfiir sig där till de omedelbart förut nämnda fallen av dubbla böter, motsvarande MEL 1) 1 41 ocb 42 ])r. 12.ä. ».Så som förut iir sagt»: i fl. 21—22. 1(5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=