Magnus Erikssons landslag 240 må }j;U(ia alla sina liroll så som cn man, och särskilt dem som gå på livet». M1'L ger i 1) I dl, d2 uttryck åt denna grundsats. 102. Om kvinna, som hade hegått ett dråj), hade hlivit gripen omedelbart eller senast inom ett dygn, kunde sålunda målsäganden taga hennes liv, om han ville, dock först efter dom på tinget. För kvinna gällde sålunda i detta fall samma villkor som för man (fl. 2). Om kvinnas straffrättsliga ansvarighet se P. Ganleken, Retshrudet og reaktionen derimod (19341 och R. llemmer. art. Förbrytelse i Kulturhistoriskt lexikt)n för nordisk medeltid. 103. I denna och niirmast följande stadganden visar sig, att man dock icke behandlade k\inna lika hårt som man; hon dömdes mildare. Fndast om hon icke kunde giilda fulla drå|)sböler kunde hon dömas fredlös. Och den som gav henne mat och hi:srum behövde inte böta. 103 a. Såsom sagt är»; härmed åsyftas bestämmelserna i fl. 9. — Med fl. 31—32 jfr D II 15: 1. S I 14: 1. 104. Fl. 33 saknar direkt motsvarighet i landskajislagarna. »Konungens häkte», fsv. kiiniinys häkta har ej nämnts i dem. Konungens liinsman»: KrL har i stället »konungens fogde». 104 a. 105.»Sedan skall målsäganden . . . låta döma honom oeh verkställa hans straff». fsv. .si/jon .skal malsä(jhande han . . . döma läta ok rät hans (jära. Det framgår tydligt av detta textställe, alt det var målsägandens sak att låta verkställa domen, att exekutionen sålunda fortfarande låg i målsägandens händer. .Jfr Tj 23 »Ar rätt målsägande där, må han råda över sin tjuv». — I stället för sista meningen (»Länsmannen skall föra honom . . . såsom förut är sagt») har KrL: »Fogden skall föra honom till tinget och där överlämna honom i rätten, och sedan skall målsäganden där binda honom vid saken och låta döma honom. Och åt bödeln skall givas en svensk mark av häradets sakören.» MEL låter ännu målsäganden verkställa straffet, medan KrL har bödel. .Ifr ovan fl. 19 meil not 04. Om bödel se artikel i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 106. Fl. 34 oeh 35 iiro hiimtade från .SdmL M 31 pr; jfr UL M 10 pr, \'mL M 14. HL .M 25. 107. I KrL tillägges: »och domkyrkan häradets rätt». 108. I KrL tillägges: »och kyrkan häradets rätt som förut». 109. Fl. 36 är hämtad från SdmL M 31; 1; jfr FL .M 10; 1 och VmL M 15; 1. 110. Fl. 37 är hämtad från FL M 17. 111. »Löskerkarl», fsv. löskär inaper-, Ragvald Ingemundsson; »vagabundus». 112. Stadgandet i fl. 38—40, alt löskerman kan gripas av målsiigaiulen. finns i Skara-stadgan 1335, punkt 7 iSD 4, s. 407). där det närmast är att uppfatta som ett komplement till ^'gL II Dr 40; se G. Hasselberg, Den s.k. Skarastadgau och träldomens upphörande i .Sverige (i; Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 5; 3. 1944), s. 77. 113. »Det skall varken fastas eller bötas för honom»: Meningen ;ir troligen, att om löskerkarlen blir dräpt i hastigt mod utan dom, skall varken göras kyrkobot eller gäldas böter för detta dråp. Jfr fl. 3. 114. »Skråma», fsv. skena f.; se E 1 (not 5>. 115. »En kniv skall slickas genom hans hand»: samma straff för den som ej kunde betala böter S II 9. 110. »Fulla biiter», fsv. full hot, fullar böter, är ett relativt begrepp, fulla biiler
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=