Dr å1)a lit ålsbalken 1 239 (löden, han Ix'ir nek d(>den d(") i\um. e. 35 v. 311 neh et’lcr vittnens mun dräpas (Xiim. c. 35 v. 30). 84. Fl. 28—42=KiL I) 1 25 30. Fl. 28 jfr 11. .M 8 pr. VmL M 8 pr. .SdinL M 22. 85. »Dulfjadräp». fsv. dul<ihndnip n.; om detta ord se llj. Lindroth i ».Studier i nordisk filolof^i» 3: 0. 80. »Taj'e konuiifien två lotter»: om konungens riitt till didgadräi)sl)öler se Kg 2. 87. Annorlunda i KrL: »Av dessa 40 marker tage konungen hälften, och hälften arvingarna till den som hlev drä|)t». 88. »Såsom säges i ärvdahalken om danaarv»: se 21. 1 lis H filliigges: »Konungen tage hälften, oeh hälften give de fiir hans själ.» 80. Fl. 20 ;ir hiimtad från ögL 1) 12. 00. »Mordgäld», fsv. inorlx/äld n. egentl. höter Igäld) för ett mord, d.v.s. ett dråj) där gärningsmannen ieke är u])pdagad. »Mordgäld» är ()gL:.s heteekning för l)öter, som häradet måste gälda, då dråparen ieke har blivit ujiptäekt, sålunda detsamma som i FL (oeh andra svealagarl kallas duUjbndrap. Ordet duUjhadrap brukas i fl. 28 oeb 30, där källan är FL, ordet inorlxjäld i samma betydelse i fl. 20, där källan är OgL. Hagvald Ingemundsson: »homieidio a nemine eonfessato». »Mordgiild» fcörekommer i svealagarna iiven såsom beteckning för böter för mord i förening med undangiimmande av liket, eller för högre dråpshciter (se .Sehlylers Ordbok). 01. »Ilandaverkan», fsv. luindixirk n. j)!. gärning, vållande. 02. »De», d.v.s. häradsmännen. eidigt fl. 28. 03. »Icke någon av dessa urskidder ftir sig», fsv. änktc <if Jx-ssiini i>i:(>rl>iiin /ore sik. 04. ,lfr ovan fl. 28. .\nnorlunda KrT. (jfr ovan not 871: »konungen tage 20 marker oeh målsiiganden 20 marker». 05. »Oeh ingen skall vara fri därifrån», fsv. lund Jut äiu/in man frälst. — I KrL tillägges: »Hlir någon mördad, som ej utger mordgiild, det är kvinnor eller övermaga yngre än 15 år, vare böterna hälften så stora.» 00. KrL: »häradsnämnd». 07. Iläradsluivdingen skall sålunda hålla räkning på alla dem inom häradet, som ;iro myndiga iniin, 15 år oeh däröver, oeh som därfcir äro skyldiga att betala mordgiild. Det torde ba varit på grund av svårigheter för hiiradshövdingen att fullgöra detta åliggande, som KrL stadgar, att nämnden, som bör ha haft stiirre kiinnedom om förhållandena inom de siirskilda orterna, skulle up[)giva mantalet. Hela hushållet», fsv. aider liäskapcr; Ragvald Ingemundsson: »omnes de una 08. euria». 00. »Tre marker» hs R m.fl. Ms A: »tre örar». — .Med bestämmelserna om »mordgäld» efter mantal jfr stadgandena om brandstod i B 28:0. 100. Fl. .30 iir en sammanarbetning av FL M 18 oeh .SdmL M 20. 101. Fl. 31 jfr ÖgL 1) 0:1, FL M 11:6, VmL M 10:2. 1 ÖgL D 0:1 stadgas, att man ieke får föra en kvinna till tings oeh ieke halshugga henne för dråp; ej heller fick en kvinna dömas fredlös eller hennes bo skiftas. För dråp, som kvinna hade begått, kunde endast hennes målsman stiimmas, oeh straffet kunde (‘j l»li högre iin 40-markersbot att utgå j)rim:irl av hennes egendom oeh suppleimmtiirt av’ målsmannens. .Sistniimnda regel iir tydligen äldre iin edsöreslagstiftningen. stadgan 1.335 (.SD 4, s. 408) hade emellertid Magnus Ihiksson föreskrivit, att »kvinna I Skara-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=