Dräpani ål sbal keII I 237 49. »Andra otilllxnlif’a 5,'äiningar dom jämlika», Isv. (i})r(i oqiKunclika (jcrniivja l>em vilicrlikd. äO. Om -sådana mål, som oj anjjå odsörosbrott, f»ällor vad som om dom är sladf^at. Raf’vald Inj’onumdsson: »diimmodo non I'norit talo, j)roptor (jiiod ijnis inoidit in ponam violati inramonli rof'ii vidolioot odzöro, qno dobet in sno rol)oro pormanoro». 51. Om nidinf'svork jfr VgL I l'rb och II Urb 2. — Dot skändliga i do här nppriiknade gärningarna, som giir dem till nidingsverk, låg däri, att do riktade sig mot cn nära anförvant (föräldrar, barn, syskon) eller mot en värnlös (barn nndor 7 är, en sovande, en simmande), eller att de vittnade om stor grymhet (misshandel till döds). 52. »Misshandlar honom som en träl», fsv. prälbär ludii, till biirid {bdrl)c) slå, misshandla. Ragvald lngen\nndsst)n: »inermem jirofligat». 53. »Som förut är sagt»: Jfr 11 2. 54. »I edsöreshalken», nämligen i E 24. — Orden »oeh hans lösöre . . . så som förnt är sagt» saknas i hs m.fl. av MEL. uppenbarligen |)å grnnd av haplografi. — KrL: »i edsöreshalken oeh i högmålshalken. om han blir gripen». 55. I stället för orden »idoin att hans lösöre . . . oeh häradet» har KrL fiiljande tillägg: »iitom i fall han flyr nr riket. Flyr han nr riket, då skola gäldas hans sknlder oeh hötas hans brott av hans egendom, till målsäganden, konungen och hiiradel, om det räcker till. Räcker det ej till fnlla skulder oeh höter, då må det fattas för konungen oeh häradet, och målsäganden tage sin rätt. Ar egendomen stiirre än hans skidtler oeh höter, då skall den stå under natt och år; och sedan skall därmed förfaras, så som lagen stadgar om annan utländska mäns egendom.» 5(). Fl. 18 är hämtad från UL Kg 9:3, VmL Kg 0:3, SdmL Kg 9:3. IIL Kg 0:2. .Ifr även OgL 1) 4 och E 10 pr. Jfr E 20—27. Hyser», fsv. hdhler, d.v.s. underhåller, ger hus och tillflykt. 58. ».Sedan hans frist är idlujien»: se fl. 0. 59. Med fl. 19 jfr fl. 7 och ögL D 3:2—3. 00. »l'{)r dem», d.v.s. för den anklagade och målsäganden. 01. »Som de båda åtnöjas med»: andra handskrifter »som de båda säga ja till». Så iiven KrL. 02. »Om han var jiå dråpsplatsen och ville och vållatle», fsv. liiuit lutn d viijhoalle iHir f)cs vilidiulc ok ixilddnde. atlittererande formel; även i ÖgL D 3: 3. Ilan», d.v.s. den dräpte. 04. »Rinda honom vid dråpet»: Tveksamt kan vara, om i en situation som den fcirevarande. d.v.s. då nämnden har fiillt dråparen, mälsiiganden behövde fnllgiira något ytterligare för att få svaranden fälld. I så fall iir det ett hevis med vittnen, som han skall fullgöra (detta i enlighet med UL M 9:3, 11:4) eller med vittnen och edsgiirdsmän (detta i enlighet med VmL M 2 pr. 9:3—4). straff», fsv. rät hans lätd gärd. Ragvald Ingemundsson: »eum facere vita privari». .Ifr nedan fl. 33 med not 105. 05. »Dråpare»: KrL har riktigare »den som dråpet tillvitas». »l'rias», av den i fl. 19 omtalade nämnden. ()0. »De», d.v.s. målsäganden och hans medhjiilpare. I detta fall gälla hestiimmelserna om hemfrid i E 1. 07. Med fl. 21 jfr ÖgL D 3:3. 08. »D;ir». d.v.s. j)å dråi)S|)latsen. 57. 03. Låta göra hans
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=