Dråpa ni ål sbal kcti I 235 rj. Fl. 2—ö innehålla rej’ler l'()r vad soni kinule hända o in e d o 1 h a r I eflor ett dråp. »])å sainina dag oeh dygn»: Oin dråparen hlev övermannad vid liket eller gri|)en på flyende fot inom ell dygn efter dråpet, hade målsäganden rätt att laga hans liv, doek först efter dom ])å tinget. Dräpte han honom i hastigt mod utan dom, måste han höta till konung och härad vanliga dråpsliöter; arvingarna till de liåda drä|ita kvittade sins emellan enligt fl. 1. Och fredlöshet eller dödsstraff kumle ieke komma i fråga. Lyckades dråjiaren fullfölja sitt u[)psåt. men hlev han själv ilriipt i striden av någon som ville hindra dråjiet reglerna i fl. 4—5. — Miijligheterna för den dräptes fränder att taga hämnd kunna sålunda spåras ännu. meii de äro i landslagen mycket snävt begränsade, avsevärt mera :in i landska|)slagarna, .Tfr också .S 1 lä: 1 »då har målsäganden ej rätt att hämnas, utan han skall taga emot laga hiiter». I,1. »Frist», fsv. (tui/IuT m. utsatt dag, fiirelagd tid, termin, här: begränsad tid att ålnjuta fred och säkerhet. II. Få samma dag och dygn», nämligen då dråjiet begicks. lä. »Häradshövdingen skall genast skära uj)|) budkavle och sammankalla ting»: se härom R 27. med vajien i hand eller utan —, följdes lö. .\lt dråjiaren skulle ha fred och säkerhet för att komma till tinget och fara diirifrån stadgas redan i ^’gL I M t jir. Dm lejdehrev eller skyddshrev (iiven kallade »f()rs\arelsehrev», .S.\{)R: F dälö) se G. O. llyltén-Gavallius, \';irend och virdarne 2 (2 u]>j)l.L s. 2äl). 17. ».\lt komma inför konungen»: se härom fl. 12. 1(S. 1 fall han åtnjuter konungens nåd»: konungen hade rätt att av nåd förlänga fristim. 1 KrL tillägges: »med hans fredsbrev». 19. Dråjiare. som uj)|>sökte konungen för att få sin sak jirövad av honom, åtnjiit sålunda siirskild fred. 21). »Han skall icke hava någon frist och icke fred någonstädes»: Ragvald Ingemundsson »non haheat idteriorem terminum vel dilationem». — »Ftom i kyrka och Om målsägandens rätt att hinda dråjiaren vid dråjiet kloster»: se ovan not (>. .se fl. 19. 21. »Fredlös man»: att dråjiaren dömes fredlös jiå tinget har ej sagts uttryckligen i det fiircgående ulan kommer först i fl. 12 (slutet). 22. »Konungens liinsman»: KrL har i stället koniiiu/s äinhctziiKinnc. 22 a. »Med hjälj) av målsäganden». fsv. nicf) mctlsäc/handanuni. .\nnu enligt MIH^ var det sålunda målsäganden. som i fiirsta hand hade all exekvera domen. Om han stod maktliis, fick han begära hjälji av häradshövdingen och konungens länsman. .Ifr fl. .‘fö (sista meningen), 08. 2ö. ».Som vilja grijia honom»: eldigt fl. 2 eller fl. 8. 24. rvegillt», d.v.s. som skall gäldas med duhhla luiler. 24 a. Liknande hestäinmelser i fl. Ö2, Tj 12: 1. 13, 24. Med fl. 9 kan också jiimföras den norska GulL lä2. 2ä. Fl. 11 innehåller sålunda förhud mot vad man skulle kuuna kalla jirivat förlikning i ett dråjismål. .Ifr Tj 11. 39 om lösen för ljuv. — Fl. 9—11 ha det gemensand. att de handla om olika försök att skapa hinder för en laga riittegång i ett dråjismål. 2(>. »På vad sätt", fsv. mej) hunt skälum, d.v.s. under vilka villkor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=