Magiiiis Erikssons landslag 234 2. »Där ligger man mot man», d.v.s. dråpsböterna skola kvittas mellan de dräptes arvingar. 3. Hela dråpsboten var 40 marker, till treskifte, sålunda 13 marker 8 örtugar i varje lott. .Sedan niålsägandens rätt har fallit bort genom kvittning, återstodo konungens oeh häradets lotter, vardera på 13 ' .i marker. 4. »På flyende fot», fsv. a färskiim foot, d.v.s. sedan han nyss har kommit från dråpsplatsen, innan han har hunnit gå långt eller har satt sig i säkerhet, »på samma dag och dygn». Ragvald Ingemundsson: »in fuga eodem die». Krh: a flijande foth. 5. »Den som gjorde gärningen», fsv. pen gerningenci giorpe (hs .\). De flesta handskrifter ths CDE m.fl.) ha emellertid en något annan text: han gcrningena giordhe (på samma dag och dygn) då han gjorde gärningen. Likaså KrL. (). »Utom i kyrka eller kloster»: den katolska kyrkan hade erkänd s.k. asylrätt, d.v.s. rätt att i kyrkor och kloster lämna skydd åt flyktingar. Där kunde den skyddsökande dråparen sålunda icke gripas. —Redan under hednisk tid torde i den germanska viirlden brottslingar ha åtnjutit asyl i tempel. Se A. Norden i Fornviinnen 1931, s. 330 f.; O. v. Friesen, Runorna (1930). s. 152 f. Från tiden efter kristendomens införande finnas många bevis på att asyl åtnjöts i kyrkor och kloster samt även på en del andra orter; se härom .1. Grinim, Deutsche Rechtsallertiimer 2 (4 uppl. 1899). s. 532. I den nordiska rätten är särskilt att märka, att GL ger dråpare och hans fränder frid i tre kyrkor, »som alle män hava tagit i helgd» (GL 13; se kommentaren i Svenska landskapslagar» 4, 1943, s. 2551. UL Kk 22: 1 och HL Kk 21:3 ge asylriitt i kyrka och på kyrkogård. Genom MFL D I 2 erkändes asylrätt i kyrkor och kloster för hela landsbygdens del, och genom MFSt D 1 1 medgavs i städerna sex veckors asyl i kyrkor och kloster men »ej annorstiides». Kränkning av asylriilten betecknades i Viisterås stadga 1528 som edsöresbrott (.1. Schmedeman, Kongl. stadgar, bref och resolutioner . . ., 1709, s. 5). Men asylrätten kom sedermera ur bruk; P. .\brahamsson betecknar den (Swerikes Rijkes Landslag, 1726, s. 746) som längesedan avskaffad. 7. Annorlunda stadgas i fl. 12 för det fall att han begick dråpet »därtill nödd och med verklig livsfara». 7 a. »Det skall stå till häradsnämnden», fsv. ligge pet til häräznåindinna, d.v.s. det skall vara underställt häradsnämndens prövning och avgörande och alltså icke avgöras genom bevisning med edgärdsmän. Nämnden skulle i detta som i andra fall avgöra, vad som var sant. Och den brottslige fick ej dödas, förriin niimnden hade fällt honom. Jfr R 37: 1. 8. »I första vreden», fsv. inep enne bräpe, »i första hettan» (Schlyter). Brdpe f. brådhet, häftighet, överilning är en bildning till adjektivet braper bråd, het, liksom vrepe f. vrede till vreper vred. gläpi f. glädje till glaper glad m.fl. 9. Aven i detta fall kvittades niålsägandens rätt till böter för de båda dråjien arvingarna emellan. 9a. »På befallning av herre eller av dennes ombud», fsv. for . . . härra bup. ällä ok pen sum härrans vmbuzman är. Uttryiket avser det fall. att någon annan ;in arvingen vill hindra dråparen. 10. »Med vapen i hand», fsv. i uäriande hand. Jfr uttrycket »intaga en fästning med stormande hand». 11. »På annat sätt», d.v.s. under andra omständigheter än de i fl. 3, 4 nämnda. »I tan vapen i hand»: i så fall skulle man givetvis gripa honom och föra honom till tinget enligt fl. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=