Maguns Erikssons I a u dsi ag 230 XXXIII. Omdråpare, man eller kvinna, huru man skall hålla dem i fängelse. 104 Då en dråpare blir lagligen gripen, vare sig det är man eller kvinna, skall målsäganden överlämna honom till konungens länsLänsmannen skall sätta honomi konungens häkte och för- 104:, man. vara honom där, till dess att ting är instämt och hans straff skall verkställas. Länsmannen skall föra honom till tinget och där återlämna honom till målsäganden, och sedan skall målsäganden där framföra vittnen mot honom och låta döma honom och verkställa lor, hans straff, såsom förut är sagt. 106 XXXIV. Ompräst eller annan klerk dräper en man. Dräper präst eller annan klerk en lekman, då tager biskopen konungens rätt, och den dödes arvingar målsägandens lott av böterna. 107 XXXV. Om lekman dräper en präst. Nu dräper lekman en klerk, då tage konungen sin rätt, och hans arvingar sin lott av böterna. los XXXVI. Om lekman eller klerk blir dräpt, och målsäganden ej är inomlands. Nu blir lekman eller klerk dräpt, och rätt målsägande är ej inomlands, då åtal väckes; frias han för dråpet mot den som åtalar, medan målsäganden är borta, och kommer denne sedan hem och kräver böter, då är han friad mot honom lika som mot den som först åtalade. Och likaså mot alla andra, som senare kunna komma att åtala. 100 110 XXXVII. Nu vill någon styrka, att dråp är förlikt och bötat. Nu vill någon styrka, att dråp är förlikt och bötat. Om målsäganden väcker åtal och kräver böter, eller konungen eller häradet, vilkendera av dem som väcker åtal, och han säger sig hava gäldat denna bot, skola tolv män pröva, huruvida den var gäldad eller ej.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=