Hö gill ål shal ken 221 aiidra oskäliga djur, blir han tagen på färsk gärning eller bunden vid Inottet ined lagliga vittnen och häradsnämnd. då skall häradshövdingen döma honom att grävas kvick i jord med samma djur eller att brännas i eld; ej få de leva på jorden. Tillvitas det någon och är han ej tagen på har gärning, då skall det stå till häradsnämnd liksom andra högmålshrott. Fria de honom, vare han saklös. Fälla de honom, då skall han slås i järn och taga kyrkohot av biskopen och liehålla sitt liv.» .Ifr ,1. K. Almquist. Tidelagshrottet (2 ujipl. 1938), s. 18; Lizzie Carlsson. De medeltida skamstraffen (i; Rig 1934, s. 139 f.). 49. Fl. 12 pr ( =KrL H 15) är hämtad från UL M 19 pr, VmL M 16 pr. .Ifr OgL V 31: 1. »Förgörning» innefattar både förgiftning och trolldom, som för medeltidens uppfattning stodo varandra helt ihira. Ragvald Ingemundsson: »intoxicatit)nes». 50. Orden »eller en man» äro ett tillägg i MEL. I det följande fiirutsiittes emellertid, genom orden »hon» och »henne», att förgörningen begås av en kvinna. KrL har genomfört alternativet »han eller hon», »honom eller henne». 51. »Förgörningarna». d.v.s. giftet eller trollmedlen. 52. I KrL tillägges: »och en man steglas». 53. I KrL tilliigges: »och kan ej fria sig genom hiiradsnämnd». 54. Fl. 12: l =KrL H 16. 55. ».Såsom förut är sagt»; se R 37: 1. — I stället fiir sista meningen (»Om så<lan sak tillvitas någon . . . var och en för sig») har KrL; »Om sådan sak tillvitas någon och han icke är tagen j)å bar gärning, då värje han sig i varje mål så som förut är sagt. Och alltid skola hans skulder betalas av hans oskiftade egendom: och ingens penningar må han förverka utom sina egna.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=