Magnus Erikssons land slag 220 36. »Eller huslrii». fsv. nUä husfru, d.v.s. bryles. nijölnares eller svens hustru. KrL: »hustrun till nåfjon av dem», fsv. uokors thcra hustru. Märk nekså <leu följande edsfornieln: »liaii eller hans hustru». 07. »Till att stenas»: KrL »till att hrännas» (se not 3). 38. 1 KrI. tillägfjes: »dock så att avrad. tionde, ^äld. holagspenningar oeh harns penningar först tagas undan». Gälda duhl)la höter», fsv. tuägihla: Ragvald; »solvere duplieem penain». 40. Fl. 10 ( =KrL H 11) är en hearhetning av EL B 25: 1, VmL B 25: 1. .Ifr ;iven GgL L 31 pr. 41. »Blir han tagen med hlåsande mun oeh hrinnande hrand», fsv. uarper tukin uu’l) bläsaiuie munnc ok hrinnan(tc brände, d.v.s. på l)ar gärning. Ln allittererande formel, som över EL härrör från den muntliga lagsagan. 42. Den som fängslade en oskyldig hade i detta fall ieke hegått ett edsöreshrott. såsom annars var fallet enligt L 23. 43. Fl. ll=KrL H 12. Jfr EL B 24:4. ÖgL L 31:2. 44. »En sådan sak»: måste åsyfta den närmast föregående flocken, sålunda mordhrand (ieke högmålshrott i allmänhet). 45. »V;irje sig med sluten hiiradsniimnd». fsv. vure sik mej) luktre huruznunul. Ettryekel fiirekommer redan i VgL 1 B 8 {lukt häruznumd) oeh 11. tlärefter j)å flera sliillen i \’gL II med additament samt i \'gL III oeh VgL R'. Det tillhör sålunda under landska|)slagarnas tid alldeles speciellt viistgiilariitten. Etiryeket har alltsedan lOOO-talct föranlett olika tolkningsfiirsök. Ln redogiirelse för de viktigaste av dessa i ».Svenska landskapslagar» 5 (1040) s. 00 utmynnar i att med lukt h(ir(il)snuuind torde menas antingen att niimnden måste vara enhiillig eller att den måste vara fulltalig. Sehlyler har i sitt glossarium till .MLL uttalat (på latin): »Huruvida författarna till denna laghok (MEL) ha förstått den verkliga hetydelsen av detta idtryck. som framträder i västgötarätten oeh seilermera övergår i KrL. synes mig tvivelaktigt.» I sin ordhok har han uttalat en liknande uppfattning: »Då iinnn i M1{L och KrL talas om alt väria sik inäf) l.h.. så hafva dessa lagars författare hegagnat ett gammalt talesiilt. hvars cg. hetydelse de troligen ieke kiinde». Del :ir också helecknande. alt Ragvald Ingemundsson lämnar ordet oöversalt. .Sjiilvklart var hetydelsen av lukt h(irul>sn(iiun(l känd i \’:istergötland på 1340-talel. oth om Väslergiitlands lagman var med i den nämnd, som utarhetade M1'2L. har han kunnat förklara idtrycket för de övriga i niimnden. K. IL Karlsson. Den svenske konungens domsriitt 1 (1800i. s. 54 not 7 ifrågasiitler. all en arkaism ur den fiörlorade Niirkeslagen har insmugit sig i MEL. 40. »Han», d.v.s. målsäganden. KrL har hin den andre. 47. »Inom de niirmaste två landstingen»: KrL »inom närmaste sex måna<ler . 48. Efter fl. 11 (KrL 11 12) följa i KrL två flockar ulan motsvarighet i MI)L. sålunda ett tillägg: »XIII. Xu hotar någon en honde eller hans gård: händer sedan hoiulen skada av eld. dråp. mord eller andra onda giirningar. och är ej uppenharl. vem som vållade skadan, då har honden riitt att sakliist heskylla den som gjorde hotelsen till laga straff. Det skall stå till häradsnämnd. Fria de honom, vare han saklös. Fälla de honom, vare samma lag som nu är sagt. ty den kan man ej tro om gott. st)m hotar en annan med ont. XIV. Om sådan djävidskap händer någon, att han har tidelag med kreatur eller 39.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=