Magnus Erikssons landslag 218 3. »Stegla en man ocli stena en kvinna», fsv. man stäghia ok kiinu stccnka [stänka hs Al. Likaså öpL. KrL däremot: man stägla oc konii hrenna. Samma dödsstraff ifjenom sleniiifjl stadj'as i MLL för kvinna fl. 2, 4, ö, 9; endast häxa skidle brännas å hål (fl. 12 pr). I KrL har överallt »stena» ändrats till »hränna», iitom i fl. 5 (= MLL II 4): kvinna som he^år äktenskapsbrott skall »sättas kvick i joril». 4. Lnligt ÖgL skidle man, om målet drogs inför konungens räfst, »låta fånga honom eller henne oeh undersöka saken med säkra vittnen oeh tvinga eller loeka {kiiska älla /oAAn)». Huruvida ordet kuska innebär tortyr för att framtvinga bekännelse. kan ej med säkerhet avgöras. Om käranden ieke ville bida konungens räfst, hade den anklagade rätt att värja sig med ed av tre tolfter. Kunde han ej detta, skidle han böta 40 marker men icke mista livet. 5. »Lörestave eden», fsv. hoffie epin. Ragvald Ingemundsson: »moderabit». 6. ».Som stå i eden», d.v.s. deltaga i edgången, linvar av de tolv i nämnden skulle sålunda förklara den anklagade skyldig eller ieke skyldig oeh styrka detta med sin ed (se fl. 9 pr), ^’ad minst sju av nämndens medlemmar på delta sätt svuro. det blev häradsrättens utslag, friande eller fällande. 7. »Rrott som man mister livet för», d.v.s. högmålsbrott. 8. Fl. 2 ( —KrL II 2|. De två första meningarna äro hämtade från ÖgL E 21. Resten är nyskriven riitt. Hedet eller kristet», fsv. hepit ällä kristit. ÖgL har endast »kristet» {sipan pät 9. är kristit). 10. ÖgL Ii 21 handlar endast om liarnamord. I MEL har tillagts: »eller barn sin fader eller moder». I KrL tillägges ytterligare: »eller en man sin hustru eller en hustru sin man». 11. »Stena en kvinna»: KrL »en kvinna brännas»: jfr not 3. 12. »Förestave eden», fsv. hofpc epin. Ragvald Ingemundsson: »formabit». 13. I stället för orden »i det härad . . . som stå i eden» har KrL endast: »såsom förut är sagt» (d.v.s. i fl. 1). 14. KrL: »bränna en kvinna» (se not 3). 15. »Ättegren», fsv. utalägger. d.v.s. den ena släktgrenen i en familj, mannens släkt eller hustruns. 10. »Ty ingen må dräpa en annan för att få arv»: samma motivering även i 9. E 33 pr. 34 pr; jfr VgL II Add 11: 13. ÖgL Ii 21. l'L Ä 17: 1. 17. Fl. 3=KrL II 3. Flocken är hämtad från ÖgL E 24 pr, men stora iindringar ha skett. 17 a. Se D II 18. 18. I KrL följer bär en flock om självmord (KrL H 4): »IV. Kan så illa hända, att någon människa förgör sig själv, huru det än kan ske, då skall han föras till skogs oeh hrännas på bål; utom i fall det vore uppenbart, att han förut hade blivit så vettlös, att han ieke förstod att väja för någon våda. då må han grävas i jord utanför kyrkogården. Oeh när sådan olycka sker. då skall häradshövdingen genast skära upp budkavle och sammankalla häradsting. Häradsnämnd skall rannsaka i delta mål, och häradshövdingen giva dom därpå. Den dödes arvingar tage egendomen.» 19. Fl. 4 =KrL H 5 jir. Flocken synes vara den första svenska bestiimmelsen mot tvegifte.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=