Magiuis Erikssons landslag 212 118. I'l. 44 pr loni rån av hästar ocli nötkreatur) liar uteslutits i KrL. Jfr DL Oluvligt bruk av auuaus häst kunde av hästens ägare I j Ki: 4 och \'iuL M 25: 10. åtalas som rån. se Tj 58. Djur med hov eller med klöv», fsv. hount (illä klöiint. Jfr Km 1. .Som de håda gilla», fsv. sum pc bulje si(jhi(i iu viper. 110. 120. 121. Fl. 44: 1 motsvaras av KrL F 40—41: »XL. Om någon rånar från en annan med fullt övervåld av lösöre, vad det än kan vara. till en halv marks värile eller mera. hlir han gripen på färsk gärning, då skall man föra honom till tinget och låta genom häradsnämnd intyga, att han är full rånare. Intyga de detta, då skall han på tinget dömas under svärd; hlir han friad, vare han saklös, och den höte fyrtio marker, som våldförde honom. Tillvitas del honom och är han ej tagen på har gärning, då skall det slå till häradsnämnd. Fria de honom, vare han saklös; fälla de honom, höte han fyrtio marker. XLl. Rånar han till tre örar eller mera. men mindre än en halv mark. hlir det lagsökt mot honom med fidla hevis, eller tillvitas det honom och han ej kan värja sig med sex hofasta män, hide han tjugo marker. § 1. Rånar han till två örar eller mera, men mindre än tre örar, höte han sex marker, eller värje sig med sex män. Rånar han till en öre eller mera, men mindre än två örar, höte han tre marker eller värje sig .själv tredje. Rånar han mindre än en öre. höte han sex örar, eller värje sig själv andre. 1 alla dessa rånsaker skall hölas så som sagt är till treskifte, och till målsäganden skall lämnas åter det som är rånat.» Fl. 41: 1 står niirmast VmL M 25:5, för vars text FL M 53 ligger till grund. FL och VmL handla hiir om håde mord och rån. MEL endast om rån. Jfr om rån även ögL V 31:2—5. 122. Fl. 45 (KrL E 42) är hämtad från \'mL M 25. som i sin tur går tillhaka på FL M 51 pr. 125. Texten i KrL är hetydligt utförligare: »Nu ligger en man i skogen eller ])å skejip eller annorstädes och ger sig till alt råna; rånar han litet eller stort och hlir det uppenhart, då må envar saklöst gripa honom och alla dem som äro i flock och farnöte med honom och föra dem till tinget. Där skola tolv män utses från häradet, som skola rannsaka det målet. Finna de, att gärningen är uppenhar, då skall häradshövdingen döma alla dem under svärd, som voro med i flock och farnöte. .\r ej gärningen uppenhar, idan tillvitas dem eller hava de kommit i allmänt rykte, då skola de tolv' rannsaka därom. Fälla de dem, då skall envar av dem höta fyrtio marker till treskifte; den som ej orkar höterna, miste sitt huvud. Frias de. vare saklösa såväl de som hlevo gripna som de som grepo. ^ 1. Finner man. att de hava avlivat någon till lands eller vatten i detta mål, då skola de steglas. Den som hyser eller hägnar sådana män med vilja och vetskap, han vare så god som de. .Sådana kallas kvätlokarlar eller sjörövare.» 124. Fl. 4() =KrL E 45. Jfr FL M 4t); 1, SdmL R 10:4. VgL Ill: 125. En trädgård, »som är stängd [sum lukter är)», riiknades till hondens inhägnade tomt, diir han skulle »hava frid för sig och allt sitt» ifl. 5). Inhrolt i triidgården och våldsgiirning där mot honden eller hans husfolk hedömdes därför som edsöreshrolt. 125. Edsöreshalken i KrL avslutas med fl. 44. som ordagrant motsvarar MEL E 58.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=