Magnus Erikssons landslag 210 5)2 a. Oni inncliållet i fl. 84 pr .se Thomson. Harnkvävningen. k'n rätlshistorisk studie (15)()()), s. 10 f. 5)8. Fl. 85 (=KrL E 871 motsvarar ögL E 27 pr. 5)4. »Få ängen om hösten»: OgI. »på åker oeh äng om hösten». KrL »på äng eller på åker om hösten». 5)5. Med fl. 35 jfr .S 1 16. — I KrL tillägges: ».Samma lag skall vara, om någon driver en annan från hans ägolotter upp på en annans oeh där gör en våldsgärning mot honom.» 5)6. Fl. 36 ( =KrL E 88) handlar om samma iimne som Ogl E 28, men straffet iir ett annat. —Med fl. 86 jfr fl. 38. 5)7. Fl. 87 (—KrL E 20) saknar motsvarighet i OgL. Den ;ir niistan ordagrant upi>- tagen ur Magnus I'rikssons stadga i Uppsala 1844 (SI) 5, s. 377). som i sin tur återgår |)å samme konungs stadga i Skeninge 1885 iSl) 4. s. 46()). 5)8. »Det», d.v.s. tjuvgodset. 5)5). »Fyrtio marker, såsom fordom», vid grundlös eller ohevishar misstanke för stöld, »eller vad slags brott det iin är»: Uttalandet finns redan i Skeninge-stadgan 1885 oeh torde syfta på hestiimmelser i VgL II Tj 4. DgL M 88 ])r. 41. SdmL Tj 6 oeh \hnL M 26: 6 om 40 markers böter för den som har hundit en saklös man. Möjligen gå dessa regler tillhaka ])å en kunglig stadga. ('.. ,1. Sehlyter (.luridiska afhandlingar 1, 2 uppl. 185)1. s. 110 f.) påpekar, att landslagen på flera ställen har hihehållit 40 markers böter för den som har bundit en oskyldig man oeh fört honom till tinget. 100. Fl. 38 ( =KrL E 44). om straff för den som befaller eller lejer någon att slå. såra eller dräpa en annan eller på annat sätt skada honom, är (liksom fl. 371 hämtad nr Magnus Erikssons Uppsalastadga 1344 (SI) 5. s. 8781. .Ifr \'gL II l' 1: 12. Lydekini excerpter 105). ^'gL 1\':5): bestämmelsen är hämtad ur en stadga av Magnus ladulås år 1284. - Med fl. 88 jfr fl. 86. 101. Fl. 85) ( =KrL !•' 85)) är. med stora ändringar, hämtad från UL M 80. Om stympning jfr oekså VgL 1 U 8. VgL II U 2. .\dd 7: 17. OgL E 6. UL Kg 8. SdmL Kg 8, VmL Kg 5. HL Kg 5. 102. ».Snöj)er honom som ett kreatur», fsv. snöpir siiiii (inrutt fä. 108. ».Släj)pa honom till lösen», fsv. han til lö.sn läta. d.v.s. låta honom kö])a sig fri från stympnings- eller dödsstraffet. 104. »Häradsnämnd. som skall avgöra alla högmålsbrott». fsv. sum all höymäli skal slita. Se R 87:1. — KrL har i stället: »häradsnämnd. tre bofasta män från varje fjärding». 105. Fl. 40=KrL I' 27. Fl. 40 48 innehålla ny lagstiftning. 106. »Skövlas», fsv. sköflas. Ordet användes om det boskifte som sker då en brottslings egendom genom laga dom har blivit honom fråndömd. Ordet innebiir ur.s|irungligen, att det skall göras fullt slut på all hans egendom och att delningen är oåterkallelig. Jfr ovan not 20 och 22. 107. »Då han svärjes biltog», fsv. jia han biltoyhcr suärs. d.v.s. då han blir fälld för edsöresbrott genom nämndens med ed bekräftade utslag. I hiiradshövdingens därpå följande dom skidle utsättas en »dag», en frist, inom vilken han måste lämna riket, vid risk att annars bli dräpt och ligga ogill. 108. »Föras undan», för att undandragas den på domen följande »skövlingen . — .Sista meningen har i KrL flyttats till annat sammanhang (!■] 24: 1(. se ovan not 77
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=