Edsoreshal kcu 209 7^). »Fiirrän niiiiiiuli'ii liar fällt eller frial honom», nämlifjen i fråffa om eilsiiresbrott, (f.v.s. har fiirklarat. om edsiiresbroll föreligger eller ej. <S0. »Ty han är hiltog», d.v.s. han är i själva verket hiltog, ehuru äuuu ej döuul. l'u hiltog slod ulauför lageu och kuude ieke åtalas för dråp eller sår enligt landslagens bestämmelser i dråjishalken eller såramålshalken. (SI. Fl. ÖO har i KrL (l-^ 122—2dl helt omarbetats oeh fått följande lydelse: »XXll. När edsöreshrott fiegås. skall målsäganden kungöra det inför soeknen eller tinget, där gärningen gjordes, eller oek inför konungen, såsom förut är sagt i konungshalken. Då gärningen så har blivit kungjord, då skall häratlshövdingen i det häradet genast skara npp budkavle oeh sammankalla häradstingel. Dit må den som har gjort gärningen trygg komma tillstädes oeh trygg därifrån till sitt behåll. Häradsnämnden i samma hiirad skall utleta oeh pröva vad som är sant i detta mål. Finnas villnen, skola de framträda för nämnden, oeh de skola svärja var för sig, oeh häradshövdingen skall förestava eden. XXlll. N’u skall häradsnämnden ]>å samma ting eller på det närmaste därefter antingen fria eller fälla den som åtalas, först ifråga om edsöret. Fria de honom för edsciret, vare han saklös för detta, oeh målsägamlen lagsöke honom då allt efter stmi brotten äro vart för sig enligt vår lagbok.» iS2. Fl. dl motsvarar Ogl. F 14 (oeh ^'gF 11 .\dd 7:2(S); den innehåller närmast en rättshistorisk notis: tiir alt våldsgärningen skulle bedömas som »hemgång» (fsv. hemsokn f.) förutsattes fordom, före edsöreslagen, att flera hade varit »i floek oeh farnöle», men numera kan en enda man begå sådant brott. .Se »Svenska landskapslagar» 1 (istgölalagen, s. 41) not 21; F. (ia'deken, Retsbriuldet (1934). (S2 a. »Förr, innan edsöreslagen gavs», fsv. förni . . . nn cl)zörit (jdfs (jfr (igb 1C 14. ^"gT II .\dd 7:2Sl, d.v.s. ulfiirdades. .Se Ci. Holm. Om s-passi\inn i svenskan (1952), s. 193. S3. Fl. 32 (=KrL F 3()l motsvarar ÖgL K 15 pr oeh 15: 1. (S4. »Alt han ej är femton år gammal»: MEL följer här. liksom i andra fall. hs B oeh F av ögf^; huvudhandskriflen av ÖgL har: »att han ej är omyndig». — Myndighetsåldern var 15 år; se »Svenska landskapslagar» 1 Östgötalagen, s. 49 not 23. — Med fl. 32 slutar den egentliga edsöresbalken (motsvarande ÖgL 1C 1—1(> oeh \'gL II .\dd 7). Det följande är tillägg li ÖgL och i MlCLl. S5. Fl. 33 motsvarar ÖgL 1C IS—20 (jfr 10). 1 KrL har detta kapitel flyttats över till ärvdabalken (KrL 11). (S5 a. ».Aga sin hustru», fsv. rafxt husfru sinne. Fsv. ro/ai egenll. 'råda. ge råd'; hiir så handgripligt alt döden fciljer. Likaså i fråga om barn fl. 34 ])r. S(>. »Hennes tredjedel, som hon gifte sig till»; se 5. S7. »Till mogel förstånd», fsv. til skåls, d.v.s. till en ålder av 15 år (jfr not S4). SiS. »Ingen får är\a den som han dräi)er»; jfr 9, sista meningen. SS a. »ICj heller någon riitl. som hon var gift och given till»; enligt »giftermål», se 5. S9. »I vådamålshalken», fsv. i vujxthotum, d.v.s. i balken om dråj) av våda. 1) 11. I ÖgL, varifrån denna flock ordagrant har hiimlals. finns en vådamålsbalk. 90. Fl. 34 motsvarar ÖgL 1C 22—24. I KrL har delta ka])itel flyttats (■)ver till ärvdabalken (KrL X 12). 91. »Tolv mäns ed»: ÖgL »Iretolftsed». 92. I KrL tilliigges hiir: »Ire bofasta miin från varje fjärding». 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=