Magnus Erikssons landslag 208 65. »Jordägaren»: KrL »jordägaren, som äger jorden, där hemgången gjordes». Detta innehar en ändring från stadgandet i ögL: »till målsäganden». 66. Orden »efter vad som förut är sagt» ha en oklar syftning. De äro ett tillägg i MEL. —KrL har här ett tillägg: »dock så att deras skulder, som de rätteligen voro skyldiga, förrän de hröto edsöret, först skall gäldas av det oskiftade, och därefter målsägandens rätt, efter som saken är. Räcker ej egendomen till skulderna och målsägandcns rätt, drage man av lika mycket av mark som mark. Ar egendomen större, må det som är över gå till treskifte, såsom förut är sagt.» — KrL E 34 innehåller regler om huru man skulle förfara med egendom tillhörig biltog man. som var gäldhunden. Se nedan not 117. 67. I KrL tillägges: »ej heller de hus, som stå på hustrurnas tomt och jord». 68. Fl. 25—26 ( =KrL E 28—29) motsvara ÖgL E 10 pr, men ändringarna äro mycket stora. 69. »Hyser dem», fsv. /;cm holder. 70. KrL: »höte tre marker; hyser och föder han dem längre, höte han fyrtio marker». 71. Fl. 27 ( =KrL E 32 pr) motsvarar ÖgL E 10: 1. 72. Den hiltoge skidle enligt D I 15 lösa sitt fredsbrev av konungens kansler för 1 mark. — 1 KrL följer (som E 32: 1) motsvarigheten till MEL E 8:2. 73. Fl. 28 ( =KrL E 22, sista meningen) motsvarar ÖgL E 10:2. 74. I KrL tillägges: »Finnas vittnen, skola de framträda för nämnden, och de skola svärja var för sig, och häradshövdingen skall förestava eden.» 75. Fl. 29 (KrL E 24) motsvarar ÖgL Eli. 76. »Dem alla», nämligen dem som ha varit »i flock och farnöte» och sålunda ha delaktighet i edsöresbrottet. 76 a. MEL låter, i anslutning till ÖgL, nämnden avgöra, vad som är sant i målet och vem som har gjort skadan; den som är anklagad skall niimnden fria eller fälla (fl. 30). Vilka som voro tillsammans med honom om brottet, skall åter häradshövdingen avgöra, enligt lagens ordalydelse, som är hämtad från ÖgL, och för detta avgörande kan han begära uppskov (jfr om detta R 17). Huruvida man verkligen har avsett att undandraga nämnden denna fråga, kan emellertid vara tvivelaktigt, och i varje fall intager KrL en annan ställning (se not 77). 77. »Fullgöra något värjemål», fsv. nokrn vörn gomjö. d.v.s värja sig med egen ed och ed av edgärdsmiin. — KrL har i stället för fl. 29 en mycket omarbetad text (KrL E 24): »Nu fälla de [d.v.s. häradsnämnden] honom [d.v.s. huvudmannen] för edsöre, då skall häradshövdingen på samma ting eller det närmaste därefter uppriikna alla dem, som voro i flock och farnöte, då gärningen gjordes. Och då han har uppräknat dem, då skall häradsnämnden svärja dem alla biltoga, och häradshövdingen döme dem fredlösa över hela riket. Han skall dock hava en månads frist från det att gärningen gjordes för att förlika sig med målsäganden, om han kan, konungens, jordägarens och häradets rätt oförkränkt. § 1. Flyttar han eller för undan sin egendom, sedan han har blivit åtalad, då har han förbrutit både den egendom, som han förde undan, och sin fred.» Jfr MEL E 40 (sista meningen). 78. Fl. 30 (KrL E 22, 23) motsvarar ÖgL E 12—13. — »Vittna», fsv. vitna, d.v.s. fullgöra bevisning med egen ed och ed av edgärdsmän. »Söka», fsv. sökio, d.v.s. åtala enligt de allmänna reglerna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=