EdSÖ r c sbal kcu 207 ÖgL; från ling ellc'r annan släinina, där inan skall diska afhandlingar 1, s. 103 f. gå ed, eller från en annan sliimma, eller från laga tilltal.» 50. l'örsta meningen utgör en omarbetning oeh förkortning av motsvarande del av OgL E ö ])r. öl. »Ilan», d.v.s. den som ])å tinget skall utföra sin talan. ö2. »De», d.v.s. våldsverkarna. Ö3. Sista meningen (»\n sitta de . . . ej gäldas bot») saknas i KrL. ö4. Fl. 21 ( =KrL E 17) motsvarar (igL 1C 0. - - Med fl. 21 om stympning jfr fl. 30. öö. Meningen »Då skall den som blir dräpt eller sårad . . . eller ock bans arvinge» :ir ett tillägg i MEL. Jfr ovan not 44. ö(). Orden »blir en av dem dödad eller sårad eller får blodvite» iiro ett tillägg i MICL. ö7. El. 22—23 |KrL E 18—10) motsvara OgL E 7. ÖS. Eörsla delen av flocken bar i KrL 1C 18 en annan lydelse: »Xii hämnas någon på den som utgav eller mottog en dom. dräper, luigger till fulla sår eller gör blånad eller blodvite, eller hämnas ])å den som vittnade mot honom inför rätten eller därför all han lagligen viirjde sin egendom för honom infiir riitten; då bar ban oeb alla de som voro med honom brutit edsiiret.» öO. Orden »eller vad för slags häkte han sätter honom i» äro ett tillägg i MICL. ÖO. Jfr Tj 1 och 7. Efter KrL E 10 fidjer (som 1C 20) motsvarigheten till MICE E 37. 01. Fl. 24 (= KrL E 21) motsvarar ÖgL IC 8—0. 02. Denna sammanfattande och avslutande mening (i ÖgL och MEL) har nteshilils i KrL. 03. ».Vilt som de äga ovan på jorden», fsv. allo />;/ sum pe hann oiian iorpcna. d.v.s. de brottsligas lösegendom, men icke deras jord. —KrL: »allt som de äga utom joialagods». 04. Ordet »billog» synes ha inföirls i svenskt rättsspråk genom edsöneslagsliflningen. Det förekommer äldst blott i sådana uttryck som fara biltoglia. döma {U'ujtjhvbilto<jha\ del är sålunda ett obiijligt adjektiv ])å -a i predikaliv användning. IClymologien av ordet »billog» är oviss; se hiirom senast T. Wennström i V’elenskaiissocietetens i Lunds .Vrsbok 1933, s. (>8 f. Troligen är ordet en sammansättning av isl. bil n. (igonblick och -to</a en som drager (till verbet isl. tyia, ty. zichcii draga), sålunda: 'en som hastigt måste draga i väg itill skogen)’. — Förmodligen har det funnits särskilda skäl för alt i edsiiresstadgan införa ett nytt ord biltog vid sidan av del i landskapslagarna av ålder brukade ordet fredlös, fiir alt tydligt skilja de båda straffen ål. Biltogbelen gällde för hela riket I'hver hela Sveriges rike» KrL 1C 21); di-n innebar, att den dömde saklöst kunde dräpas (»han ligge ogill både för kyrka och konung» MICL IC 41), vilket icke var fallet vid fredlöshet. De båda orden brukas dock vid sidan av varandra med samma innebörd i KrL IC 24. Hur nära edsönesbrott och biltoghel sammanhängde med varandra i lagen, framgår av fl. 32: den som icke kunde vara biltog (kvinna, omyndig), kunde icke heller bryta edsöret, nian skulle döunas euligt dråpsbalken eller såramålsbalken. — Om fredlösa »skoggångsmiin» (isl. skö(/armciin, sköggangsmcnn) finuas livfulla skildringar både i den isländska sagalilleratnren och från nyare lid. Jfr (i. O. llyltén-Cavallius, Wiirend och wirdarne (2 uppl.) Hd 2 (1922). s. 248 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=