Magmis Erikssons landslag 206 frändor laga den av ätten, som är den bäste, fastän han varken varit vetande, vil jande eller närvarande vid dråpet på den döde, och vilja icke hämnas på den som tlräpte, även om de hava haft möjlighet därtill. Och så har den onde fördel av sin ondska och olycka, och en oskyldig får lida för sin fredlighet och sin goda dygd. Och mången har härigenom fått en stor skada i sin ätt. och vi hava mist våra hästa män i landet. Oeh därför stadga vi för detta fredlöshet och förlust av all egeiulom {iibötasok oc aleigumål) för envar som hämnas på en annan än den som dräper eller anstiftar dråp.» Ö5. Fl. 14—17 ( =KrL E 12—14) motsvara ögL E 3. Fl. 14:1—3 är emellertid hämtat från UL Kg 6 pr (sista meningen) och 6: 1—2 (eller motsvarande textställen i VmEi. 36. »Ro]> och åkallan», fsv. op ok akallan\ Ragvald Ingemundsson: »vox mnlieris aiixilium j)etentis». 37. Fl. 14 pr och 14: 1 ha i KrL hlivit rätt väsentligt omarbetade: »Våldtager någon en kvinna, blir han gripen på färsk gärning och vittna så tolv män, då skall häradshövdingen genast skära upp budkavle oeh stämma till ting och döma honom under svärd och ej längre uppskjuta det. Om någon tager emot lösen för honom, höte han fyrtio marker, konungens ensak, och lämne åter lösenssumman; hälften tage kvinnan och hälften konungen. Nu är han ej tagen på har gärning; tillvitar kvinnan honom, att han med våld har utfört sin onda vilja, eller säger, att han brottades med henne och kunde ej få sin vilja fram, synas då kl;iderna rivna jni honom eller henne och därtill blånad eller blodvite, eller höres rop och åkallan, det skall häradsnämnd pröva och rannsaka. Fälla de honom, då har han hrutit edsöret.» 38. KrL: »förrän kvinnans laggifte man beder för honom, om hon är gift. eller de närmaste fränderna, om hon är ogift». 39. I KrL tillägges: »till eller från». 40. Orden »förrän han kommer till ting eller kyrka» saknas i KrL. 40 a. Detta stadgande, som förefaller överflödigt, saknas i KrL. 41. I stället för första meningen av 1 (»Nu sitter någon i försåt ... ej gäldas hot») har KrL: »Nu sitter någon i försåt för en annan på kyrkoväg eller tingsväg och vill göra skada, fastän han ej kan det, spänner armborst eller båge. drager svärd eller kniv, eller si)ringer mot honom med annat vai)en. eller driver honom framfiir sig med sten eller stång; han höte sex marker till treskifte. Del skall stå till vittnen, som voro där, och sex män ])å tinget. Tillvitas det honom, \;irje han sig med sex miins ed eller hide som sagt är.» 42. OgL: »med tolv mäns ed». 43. KrL: »nio marker». 44. »Den som blev dräpt eller sårad», d.v.s. den sårade eller (om han blev dräpt) hans arvinge. 4'). Fl. 18—19 motsvara ÖgL E 4. Fl. 18 saknas i KrL; fl. 19 KrL 1" lö. 46. Orden »såvida del ej sker av hastig ovänskap» äro ett tillägg i MEL. 47. »Till ett dryckeslag», fsv. til fxinings öl. 48. Fl. 20 ( =KrL E 16) motsvarar ÖgL E 5. 49. »Från laga tilltal inför rätta», fsv. af Ingha tilmäliim. d.v.s. från en sådan förriittning. som hör till ett måls utförande, t.ex. då han kommer för alt stiimma till tinget eller kommer till tinget för att framföra sitt käromål. Jfr ('.. J. Schlyter. .luri-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=