Edsöresbal kcn 203 säf^ol■ Ingjaldr i Keldiir till Flösi, då han har fått ett s])jut i låret oeh alltså ett {{anska allvarligt sår, med den i sagorna så vanliga heroiska nnderviirderingen av sår oeh smärtor (Brennn-Njåls saga, ntg. av Finnur Jönsson, 19(KS, s. 308 r. lö, kap. 130). Annn mer ii])plysande för motsatsen mellan sår (isl. .sdr) oeh »skena» (isl. skciiui] är ett ställe i Gimnlaiig ormstungas saga ((slenzk fornrit 3. 1938, s. 94 f.). Gunnlaugr hade utmanat sin rival Hrafn till hohngång. Den försiggiek på Öxaråholmen vid alltinget, oeh alla formaliteter voro strängt iakttagna. »Med tre marker silver skidle den som vart sårad (cr snrr yröi) lösa sig från holmen, llrafn hade rätt till det första hugget, eftersom han var den, som hade blivit idmanad. Han högg då i iiverkanten av Gunnlaugs sköld, oeh svärdet brast under fästet; med så stor kraft hade han huggit. Svärdsj)etsen studsade från skölden oeh triiffade Gunnlaug på kinden, så att han fiek en skråma, ehuru den var rätt obetydlig (ok skcindisk hann hcldr cn tdyi^d Strax sprungo deras fäder och många andra män emellan. Då sade tiunnlaug: Xu fiirklarar jag Hrafn för besegrad, emeilan han iir vajienlös.’ ’Men jag påstår, att du :ir hesegrad’, sade Hrafn, 'ty du iir sårad (er f>n ert sdrr uriiinn)'. Gunnlaug blev då mycket hiiftig oeh vred oeh sade, att sirideu ieke vore avgjord. Men llluge hans fader sade. att de ieke skulle fortsätta striden liingre fiir den gången . . . Därmetl skildes de för den gången.» (övers, av 1'. Wesson, Isländsk litteratur. 19‘J‘J. s. 08 f.). Orsaken till Gunnlaugs stora vrede var. att han endast hade fått en rispa i)å kinden, ieke ett verkligt sår. Det stred mot reglerna oeh (iverenskommelsen. all striden då skulle avbrytas. ’Skråma’ torde vara t)rdels urs|)rungliga innehiird. med hänsyn till tless etymologi. Oeh denna betydelse har det ännu under 12()0-lalet på Island. 1 lagspråket (särskilt det götiska) har ordet fått en fixerad betydelse: skena mindre sår. skråma, i motsats till full sar (fullsäri). Verbet skena tillfoga ett sår förekommer i fl. 5; jfr sv. dial, skena skråma, såra (Finl.. Dalarne), avskiira med lie (Ängermanl.), isl. skeina (ml) heskadige ved rift eller skår (Fritzner), feng. seaaian slå sönder. Då skena i ÖgL synes beteckna ett ieke iippet sår, tillfogat med något icke skärande vapen eller föremål, torde detta vara en st'kundiir helydelse i lags])råket av det sannolikt fiiråldrade ordet. (). »1 flock oeh farnöte», fsv. i flak ok fariinöte: allittererande förbindelse av två synonyma ord. Fsv. farunöte n. ressällskap är en kollektivhilduing till farunöter )u. (isl. fpriinaidr] reskamrat; efterleden -nantr m. hiir till verbet niöta njida (jfr ty. Genosse kamrat), alltså: den som har sin färtl (fsv. far f.) gemensam med en annan. 7. »Flyr», fsv. rijnier. ÖgL hs .\ har ri})är rider (hs F rinder): FL diiremot rindär springer, löper, likaså VgL II .\dd 7:2 rinder. Tydligen är rinder det ursjnungliga; det stämmer häst med fortsättningen Vii takär fiät hin sum firi löpär (OgL). Det iir i delta moment (ÖgL F 1:1. MliL E 2 oeh 4i fråga om olika gårdar i en hy: en man flyr från en gåril i hyn till en annan »för sina ovänner». I olikhet mot det första momentet (ÖgL E 1 pr. MEL E 1) utsjielas såhimla händelserna hiir inom sjiilva hyn. Del har uppstått en träta i en av gårdarna, sannolikt mellan byamännen själva, och den har övergått till handgripligheter och strid. Ihi hårt ansatt man tar till flykten och springer för att rädda sig över till en annan tomt och gård. Itifxir li (igL:s huvudhandskrift) heror på cn skrivares tanklösa ändring efter det föregående (()gL li pr), där det verkligen iir fråga om en ritt. Ils F har här ur- ‘ Hj. .\lvings övers.: »och gav honom en rätt djuj) rispa». — .Svärdsj^etsen hade träffat Gunnlaug ]»å kinden, och hlod hade flutit, iiveu om såret var litet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=