Magu n s, Eri k s s ons I a n ds I a g 202 tors Glossar till OgLI. För ordbildningen jämför även ty. Eidschunir in.. fht. cidsuor m. lav nrgerni. *-svör(i-]. Den äklsta ed.söresstadgan. given av Birger Jarl, är sannolikt bevarad i ÖgL (E 1 Kil. Den f()rnva<les sedan av Magnus ladnlås genom Alsnöstadgan 1280 (VgL H’: 10, D.S 1 nr 709). Redan i den äldsta texten förekommer ofta uttrycket brijta epsöri \kimun(js\, bryta mot konungens besvurna fredslagar. Epxöri kom därför sekundärt att få betydelsen Vdsöresbrott, edsöresmål’; så ofta i MEL. Det nya i edsöreslagstiftningen var framför allt, att den garanterades av konungens och stormännens ed. Vidare att den fredlöshet, som var straffet för brott mot konungens edsöre, skulle gälla för hela riket. De gamla landskapslagarna gällde endast föir enskilda lagsagor, och ett fredlöshelsstraff, som utdömdes på ett landsting, kunde tlärför l)li ganska verkningslöst, om den brottslige satte sig i säkerhet genom att lly ()\er i en annan lagsaga. För att framhålla särarten i straffet för edsöresbrott har man valt ett nytt onl i stället för dråpsbalkarnas frijdös. nämligen hiltuija |se nedan not 04). \ id alla edsöresmål skulle en häradsnämnd pröva, vad som var sant (fl. 28). »Den som de tolv fria med sin ed, han är friad: den som de tolv fiilla. han är fälld.» Häradshövdingen skulle sedan döma den skyldige eller »lägga honom biltoga». Detta innebar, att han hade förverkat all sin egendom »ovan på jortlen», d.v.s. all sin lösegendom (fl. 24); den skulle »skövlas», som det heter, och delas mellan målsäganden. konungen och häradet. Själv fick han en frist på en månad för att sätta sig i säkerhet; blev han sedan dräpt, av målsäganden eller någon annan, efter det att han hade blivit svuren biltoga och hans lagliga frist var utlupen, skulle han ligga ogill (fl. 411. Han skidle på så sätt vara biltoga i riket till sin död eller till dess att han gjort upp sin sak med målsäganden och denne bad om fred för honom (fl. 8: 1). Då skulle konungen giva honom fred, och han skulle giva i lösen för sin fred 40 marker till konungen (fl. 27 och 8: 1). Edsöresbalken är i MEL utformad i nära anslutning till den utförligare form. som lagen om konungens edsöre har fått i ()gL, icke till den mera kortfattade, som ingår i UL:s konungabalk och de andra svealagarna. Om edsöreslagstiftningen se f.ö. »Svenska landskapslagar» Rtl 1 tistgölalagen. s. 40 f. och Bd 5 Yngre \'ästgötalagen, s. 308 ined där citerad litteratur). 1. Fl. 1—2 (KrL E 1—2) motsvarar ÖgL E 1 pr och 1: 1. 2. »Rider någon hem till en annan»; KrL har i st.f. »rider» ordet »söker». 3. »Någon som uppsiiker hans gård i trångmål», fsv. iidkcin l>cn . . . hans (jarjt sukir i pramjiim. d.v.s. söker skydd mot sina fiender. .Ifr fl. 2 <jarp hans snm han til hiälpä sukir. 4. »Fulla sår», fsv. fullnni sanim (dat.). Med detta rättsuttryck menas i ÖgL elt sår, tillfogat »med udd och egg» (d.v.s. med svärd, spjut eller kniv) och så stort att det »kräver linne och läkare, balsam och bindel» (ÖgL V 0 pr; jfr även ^’gL I S 1). ö. Skråma», fsv. skena f. Detta är i ÖgL beteckning för ett mindre sår. Man hugger till »fulla sår», men slår en skena. Det förefaller sålunda som om skena skulle vara ett sår tillfogat med icke skärande föremål, »med horn eller med hjalt, med stång eller med stör» (ÖgL V 10 pr). Enligt VgL 1 V 4 menades med skena ett sår. som »tarvar varken balsam eller binda», sålunda ett mindre sår. Fno. och isl. skeina f. betyder 'mindre öppet sår. skråma'. »AöiZ/fi ek petta skeinn en ekki sdr ,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=