EdSÖ r c sbal kcn 189 V.Om någon rider i en annans gård och gör ej blodvite eller blånad. Nu rida de hem till någon, och fastän de vilja göra skada, kunna de det ej; omde ej slå till blods och ej hugga och ej dräpa, då skall för hot ej gäldas bot.'“ Bryta de upp hus, skråma eller stöta någon,’’ man eller kvinna, utan att dock blodvite uppkommer, då böte han tre marker eller styrke med sex mäns ed, att han icke har gjort det;" och han får icke fullgöra sexmannaeden, förrän nämnden har friat honom för edsöre.’ ' VI.Om dråp blir begånget inom hemfrid. Nu kan den man, som gör hemgång, bliva sårad eller dräpt eller få blodvite, under det att han gör hemgång; det är allt ogillt, som han får. § 1. Nu kunna de vika undan och vilja fly."’ Allt det som de få i gården eller på tomten, det är allt ogillt. Omde kämpa i gårdsledet och fötterna på den som gjorde hemgång falla innanför gårdsledet och huvudet utanför, vare han ogill. Falla fötterna utanför och huvudet innanför, vare han gill, ty han föll därifrån," som fötterna stodo. VII.Om någon får skada på annan plats än i sin gård. Nu löper den, som de redo hem till, ur sin gård och dräper, slår eller hugger, sedan de hava kommit ur hans gård; han böte efter landets lag."' Får han sår eller blir dräpt, sedan han har kommit ur sin gård, då böte de som det gjorde efter landets lag. § 1. Nu blir den som gör hemgång sårad, eller den blir dräpt, som icke har gjort någon skada; då skall det vara ogillt, som han fick, och han skall icke fly fredlös, och ej skall hans bo skiftas."* VIII.Om män mötas i en gård som vänner och skiljas som ovänner. Nu mötas män i en gård somvänner och skiljas somovänner; där är ej edsöret brutet. Utom i det fall att han går ut ur gården, sedan han har blivit vred, och hämtar sig vapen eller hjälp och går
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=