Magnus Erikssons landslag 182 cj avlivas, utan hans brott räknas efter sainina mynt eller dess värde. Kfter detta skola ock eder avläj^gas oin {^äld och annat sådant, som är borgat eller lånat, såsom förid är sagt.» Till grund för fl. 23 I KrL R 29) ligger UL R 8:2. VmL R 17:2. Allt för mycket har blivit utsökt hos honom», fsv. sik ofsöktan ixirti: KrL: / «). 7(>. sik etf l(i(ihföl(j(hin iixtrd. oc nffmnkit frodn honom mätit. 77.I KrL tillägges: »ty ingen hör oskyldig höta. och ej två gånger för samma sak.» Denna sats står i MLL i slidet av fl. 38. 78. Till grund för fl. 24 ( =KrL R 30) ligger l’L R 8:3, VmL R 23. 79. »ICgendom i förvar», fsv. inin.r fä: »egendom i gemenskaj)», fsv. holo.v fä. .Se härom Km 0 och J 30. 80. Fl. 23 saknar direkt motsvarighet i KrL. 1311 grund ligger FL R 8: 0. \’mL R 17:3. Sökas», fsv. sökids. Det iir hiir fråga om exekution (utmiitning) på grund av 81. given dom. 82. Till grund för fl. 26 pr ligger FL R 9: 1. \’mL R 18: 1. Fl. 26 pr motsvaras av KrL R 34 pr. fl. 26: 1 av KrL R 33: 1. 83. »De tolv. som utses i konungens räfst, tie skola göra så som där står»: tietta syftar på fl. 33 (sista meningen). — I stället ftir ortlen »utom de tolv ... sä som diir står» har KrL R 34 följantle: »utom om de alla svärja, att de ej veta vad som är sant i denna sak. och att tte ej kunna rannsaka detta mål denna gång; då må del npjiskjutas till nästa ting. och då skola tie värja eller fälla, eller ock höta, såsom sagt är. i; 1. Och tlen st)m utfäster etl och värjomål och ej fidlgör ilem ])å tlen tlag och plats, som är förelagtl. han skall tlå vara fälltl i målet.» .Med KrL R 34: 1 jfr .MEL R 33. 83 a. Med fl. 26: 1 jfr R 28:4, sista meningen. .Ifr FL R 9:3, VmL R 18:3. 84.Till grund för fl. 27 ligger svealagarnas motsvarantle bestämmelser om inkallande av ting genom budkavle: FL R 1:1. .SdmL R 2. DL R 1:1, \'mL R 3. Dessa ha en grundläggande och central roll i laiulskapslagarnas rättegångsortlning. Märkligt nt)g har flocken icke tagits med i KrL, ehuru flerstätles stadgas om inkallantle av ting genom hutlkavle vitl svårare hrt)tt. 83. Enligt FL skidle hutlkavle skäras uj>p eiulast »uär hutl ktuumer från konungen eller någon länsherre vill hava ting», enligt .SdmL »tlå konungens hud har kommit till hundaret eller våltlsgärningar förövas i huntlaret». »blir en kvinna våltltagen eller ett dråp förövat», enligt DL »ifall konungens hutl har kommit i laudet eller tun tjuvar bliva tagna eller om en man blir tagen på har gärning hos en annans hustru», enligt \'mL tlessidom t>m tlet har skett ett tlråp i hygtlen. huulast tlet fall. .st)m niimnes sist i fl. 27 (»oni en man blir tagen från kyrkogård, tlär han skidle hava fritl») är alltså helt nytt i M1{L. Om uppskärande av hutlkavle talas även i D I:(> t)ch Tj 12: 1. i KrL tlessidtnn i Kg 26: 1. 12 pr. 22. 33 ocli H 4. 86. »Rrytar». fsv. brijtid: Ragvald Ingemunilsson översätter: »semicoloni». 87. »Vare sig tie äro frälse eller ofrälse»: tietta tillägg hänför sig till det närmast föregående »landhor och hrytar». Däremot voro frälsemännen själva säkerligen fritagna från hudkavleskyldigheten. ehuru tietta ej idtryckligen säges i MEL. .Ifr StlmL: »idom herrars gårtlar. som de själva ho på. och deras sätesgårtlar. som tjäna metl häst». — .Sammanhanget inom ^ 1 hade varit bättre, om meningen »Ej
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=