Magn21 s Erikssons landslag 180 vid 1()80 års riksdag ålade lagmiin oeli hiiradshövdingar alt sjiilva sköta sina :inibete. Se h;iiH)ni S. Pelrén. Lagliisarna, ett bidrag till det svenska dnnislolsviisendels historia |i: Riittshistoriska studier 1, 1951). 51 a. »1'lter domar», fsv. äfte doinnm. Här uttalas den viktiga regeln, att innan ett vittnesmål [hujlui vitnc] eller en ed fick avkiggas. genom en dom skulle lastsliillas, vilket vittnesmål eller vilken ed som skulle presteras. Restiimmelsen torde ha gällt endast för edgärdsmannamål. men i dylika mål vare sig käranden eller svaranden luule alt föra bevisningen, ^'ad som skidle avgöras genom domen torde ba varit dels burn många edgärdsmiin som skulle avliigga ed. dels vad de skulle beediga. Liksom sjiilva edgiirdsmannaprocessen tillhörde emellertid under den senare medeltiden regeln den rätt, som höll ])å att försvinna, och KrL har idbvtl uttrycket »efter domar» mot »på tinget inför riitten» in tliinyi for rättcnoni). 52. Fl. 17 =KrL R 25. — Om det fall alt domaren begär uppskov med domen, för att länka över saken bättre se l’L R 8: 5. 58.»Inför tinget med sin ed bekräftar», fsv. före l>inije suär inef) ccncftc siniiin. 58 a. Om ett annat fall av up])skov för häradshövdingen för närmare undersökning se K 29. 54. Fl. 18 =KrL R 24. 54 a. Den i fl. 18 pr uttalade grundsatsen finns redan i FL R 5: 4 och VmL R 12 pr. 1 motsats mot dessa lagar fordrar dock MFL även hiiradshövdingens bifall för att en ed skall bli eflerskiinkl. Hiiradshövdingen framstår b;ir som biiradets representant i fråga om dess riitt till böter. 55. ».\lalas en man för ett brott», fsv. yifs luoniie sok: KrL; (jiffs niannc seiildh. 5(>. »Där»; KrL »i det härad där». 57. Fl. 19 =KrL R lö. Fl. 19 har icke motsvarighet i någon landskapslag. .Ifr .1 88: 2, Tj 16. 58. Fl. 20 =KrL R 27. Jfr UL R 8 pr och 8: 1. VmL R 7 pr t)ch 7: 1. 59. »Till bondens gård», d.v.s. till den lagligen sakfälldes gård. 60. »Levande boskap», fsv. yarojande fö. 60 a. »Då bryle de saklöst u|)i) dörren», fsv. fm hri/te soklöst (2ör vp. Jfr G 4 om en mans rätt att »bryta hus» för att hämta sin fästmö, som giftomannen vägrar att lämna id, och Tj 12: 1 om rätt all bryta dörr för rannsakan efter tjuvgods. 61. »Utjord», fsv. viniorf), d.v.s. Jord som någon äger enskilt, utom sin andel i byns gemensamma inhägnade ägor; i motsats sålunda till »bolbyn» (fsv. i bolbijniim) i del följande. KrL: wthiordh. — Olof Rärling definierar i sitt förslag till jordabalk iJ. IL .\lm(]uist. Förarbeten till .Sveriges rikes lag 1666—1686. s. 1711 idjord sålunda: »Uthiord är ocb kallas dhen. som ligger i annan bohlstad och lijkwähl häfdas och brukas under then gård heller hemman, som iordäganden sielfwer åbor och besitter. Hafwer han tomj)t och ligger uti åkermåhl och tegeskipte. niute tå af byaallmänning. fäbeet. timber, gärdefång och elldabrand effter öreslahlet, om eganden then J)ebyggia will. Doch må han icke någon affördsell till sit sättehemman, eij heller afsalur af skoug till androm giöra wid tree markers biithe och skadan åter.» —Om urfjäll se B not 90. 62. »Dyrast i värde», d.v.s. högst vara viirt, till högsta värdering. 68. »Den som innehar den», d.v.s. den som har fått den genom utmätningen. Fndet det att efter nutida utmiitning det ulmiitta godset siiljes på exekutiv auktion och borgenären därefter får sin betalning ur köpeskillingen i den mån denna riicker, ledde den medeltida utmätningen till att borgeniiren fick besittning och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=