Räf f cgäII gsbal k.c 11 179 48. I KrL lilläijijes: »dol skt)la .staiiinini'.smiuinon jiriiva». 4‘,). 1 KrL l<">lja närmast eltar H lä tro tloikar iR !(>—18), som svara mot M1)L R 19, 28 ovh 2t>. Däreltor tro tloikar (R 19—21), som äro nya och ersätta MICL 18, 10, 82 1)1- och 81: »XIX. Xu kommer näiion i allmiint rykte lilr missgäniini' eller sak, vad det iiii kan vara; blir han åtalad därför vid tinj', då skall han jiå första tinget iitfästa sin ed, allt efter som saken är, oeh avlägga den jiå tinget närmast därefter. Kan han så gå eden, vare han saklös; kan han det ej, vare han fälld i målet och höte efter som saken iir, § 1. .Samma lag skall vara. om någon kärar mot en annan oeh ej har vittnen eller hevis därom, oeh den andre nekar. Då ntfäste svaranden ed oeh fnllgiire den så som fihid står skrivet; eller oek vare han lalld. ICj hiha sådana mista livet, ntom för de hrott, där vår lagbok det klart ntsäger. Detta kallas ^;irjemålsriiltegång {diilsnuil). XX. Nn vill den som kiirar meil vittnen binda den som han kiirar mot vid saken; då skall han nämna sina vittnen på samma ting. De skola både svärja oeh vittna ])å tinget närmast diirefter. Kan då käranden med fulla vittnen eller annan bevisning lagligen binda honom vid saken, då skall dömas diirefter oeh utsökas enligt lag, varje sak fiir sig efter som den iir. ^ 1. Nu förmår ej den som kiirar eller vill ej med vittnen, så som sagt iir. binda den som han kiirade mot vid saken efter hiiradshövdingens dom. Om saken går på liv eller ära. då höte käranden fyrtio marker. Om det iir en annan sak. då biile han tre marker. Oeh den som kiirades mot skall dlimas saklös, så fiir den ena saken som fiir den andra. Detta kallas vittnesmålsriiltegång {initnisnuil). XXL .Vila vittnen infiir konungen, biskopen, lagmannen, hiiradshiivdingen oeh deras nämnder skola sviirja, fiirr än de vittna, om allt det de skola vittna, i svarandens niirvaro, oeh hedja (iud hjiil|)a sig oeh all himmelens härskara, så som de vilja vittna rätt oeh sant i detta mål oeh ingenting däri fiirdiilja av räddhåga, våld, avund, viinskap, svågerskaj) eller friindska|). De skola oek |)å tinget rannsakas skilda åt. så att ingen av dem hör. vad den andre vittnar. ^ 1. Om dessa vittnesmål lagligen bliva ogilla, biite envar av dem nio marker till treskifte, oeh de skola aldrig vara lingsgilla, vittnesgilla eller edsgilla, Oeh de skola fasta oeh stå utanfiir kyrkan, oeh envar av dem biite till biskoiien tre marker, ij 2. .\lla vittnesmål oeh alla eder fiir häradshiivdingen skola fnllgiiras på rätt tingsdag oeh tingsidats. Fiir konungen. bisko])en oeh lagmannen vid räfster oeh ting, diir de hållas. Oeh aldrig skall ed gå mot ed eller nämnd mot niimnd infiir samma rätt i samma mål, utom i det fall att konungen vill idleta sanningen.» De följande flockarna i KrL (R 22 oeh 28) motsvara, såsom fiirut är nämnt. MEL R 14. .00. 1'1. 1() KrL R .'). Direkt motsvarighet till fl. 16 finns ej i någon landskapslag; jfr doek FL R 2; 1, VmL R 7. öl. Liknande bestiimmelser redan i fl. 12. — »Den som han har liimnat sin dom», fsi', /x’n luin hmicr sin dom i händer s(d. KrL ,ö har »den som har hans dom» (fsv. then hans dom haidr) oeh ger sålunda ieke \id handen, att hiiradshiivdingen sjiilv kunde fiirordna sin vikarie. 1 varje fall från löOO-talet till KiOO-talets slut var det \anligt, att hiiga iimhetsmiin fingo lagmans- eller hiiradshiivdingsiimheten som liinefyllnad; vederhiirande lagsaga eller domsaga fiirestods då av en annan person, den s.k. lagliisaren. .Systemet a\skalfades av Karl XI, som i resolution på adelns besviir
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=