Magnus Erikssons J and slag 178 32..Sista meningen (»Oeh alla vittnen . . . då de vittna») står i hiirjan av KrL R U. 3. »Oin konungens hnd kommer»: se 11. 27. 34. Fl. 12 motsvarar delvis (med omarbetning) KrL R 0 pr. — Med 11. 12 jlr 11. K). — Det finns i MFL inga bestämmelser om bnr många män som måste komma tillstädes, för att tinget skulle vara behörigt att döma. .Sådana ba cmellertiil tillkommit i KrL R (i: 1 (se ovan not 12). Jfr l'L R 1: 1 »Då är ting. när sexton miin äro tillstädes utom domare oeb länsman, två från varje åtting. .Stanna de kvar oeb komma ieke till tings, då gälde alla de som vålla tingfall tre marker . . . Får länsjuannen sexton män till tings, som äro l)osatta inom hundaret, då vare alla saklösa.» Fl. 12 iir biimtad från \’mL R 1 oeb 2; jfr l’I> R 1 jir. 34 a. Fl. 13 |)r ligger till grund för KrL R 20 pr; med fl. 13: 1 jfr KrL R 21:2. Direkta motsvarigheter finnas icke i landskapslagarna. 35. »Då ban får svaromål», fsv. han fa siiarin. d.v.s. då svaranden infinner sig för att gå i svaromål mot honom. 30. »Icke förr än på sjätte tinget», »ej förr än på sista tinget»; se fl. 0. 37. »litt mål. där han [d.vs. svaranden] får fria sig med ed», fsv. diilsinal: det motsatta var »ett mål, där kiiranden får styrka med vittnen», fsv. oitnismal. Detta senare slag av riittegång bar behandlats i fl. 10 och 13 pr. 1 landskapslagarna möter termen oitnismal i FL (siirskilt i R Oi och i .SdmL, men termen ilulsmal införes först i MkiL. ehuru sådana mål redan i landskapslagarna vt)ro av utomordentlig betydelse. Om oitnismal oeb dulsmal i landskapslagarna se ».Svenska landskapslagar», kapitlen om riittegångsregler i de olika inledningarna. 38. Restämmelsen gäller både för käranden oeb för svaranden, lls bar: skal han (jamja id.v.s. svaranden), men flera handskrifter ba det allmänna man. som kan avse båda parterna. — Fl. 13 har motsvarighet i UL R 5: 0 oeb \’mL R 10: 4. 39. Fl. 14 = KrL R 22. 23. 40. »Förestava eden», fsv. ep stana\ Ragvald Ingemundsson: »dare formam iurandi». 41. Denna mening (»Då skall bonden . . . förestava eden») finns eiulast i en del yngre handskrifter. Den förutsättes emellertid av orden »då skola de tre svärja» i det följande; »de tre» äro annars ej omtalade i texten. Ett avskrivningsfel av vanlig typ (baplografi) kan föreligga. Jfr alt i vissa handskrifter orden »eller är där oeb vill ej förestava eden» saknas, tyilligen på grund av baplografi. 42. I KrL tillägges: »oeb häradshövdingen eller domaren förestave eden». 43. KrL (som oekså saknar den i not 41 kommenterade meningen) bar i stället för »de tre»; »tre goda bofasta män, som då \oto på tinget». 44. D.v.s. såvida ieke saken kommer inför konungens domstol, då denne (eller hans ställföreträdare) bar rätt att (enligt Kg 5: 9) oberoende av de gångna etlerna utforska sanningen i målet. —KrL: »utom i det fall att det vädjas eller att konungen vill idleta sanningen.» - Restiimmelserna i fl. 14 pr sakna direkt motsvarighet i landskapslagarna; jfr doek ögL R 8. 45. Bestiimmelserna om »ändrad talan» (fsv. toetida f.) i fl. 14:1 ;iro hämtade från VniL R 10; jfr FL R 4:2, .Sdml, R 0 idär mera utförliga regler finnas) oeb HL R 6: 1. 40. Fl. 15- KrL R 15. Jfr ÖgL R 21: 1. 47. .Slidet av meningen (»ty ej må en man . . . jiå samma dag») saknas i KrL.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=