Magnus Erikssons landslag 176 efter samling, i Linköping måndagen eller ljugondetfag jul, i Växjö dagen efter Sankt Sigfrids dag om vintern [15 fel)r.], på (iland måndagen efter Sankt .lohannes dag vid midsommar, i .Skara dagen efter \’år frus himmelfärdsdag [15 aug.], i Tingvalla måndagen efter midfasloscindagen, i Orehro dagen efter Sankt Henriks dag [H) jan.]. i \'äslerås dagen efter Vår frus födelsedag [S sept.j, i Aho dagen efter .Sankt Henriks dag [18 juni], X. Om ej konungen själv kan närvara vitl ile niimnda landstingen eller räfsterna, då skola biskopen och två från hans kapitel, lagmannen och två av rikets råd eller andra goda frihorna män, som biskopen och lagmannen utse därtill i varje lagsaga, hava makt alt döma konungens domar i alla de mål. som komma inför dem till riitta; dock så att lekmän skola döma i de saker, som ej klerker må döma; och de ärenden, som från deras lagsaga äro vädjade och hänskjutna under konungens dom. skola där avgöras. Där skola de tolv sitta i nämnden, som hava svurit enligt konungshalken att styrka rätt mot dem som bryta mot konungens eder. Om några av dem äro borta, då må andra sällas i deras ställe, t; 1. Kosten för alla dessa förut nämnda skall hållas så som stadgas längre fram i denna balk; och de skola hava för sin möda till {lelning sins emellan alla höter för domhrott och hälften av de sakören. som då utdömas; och den andra hälften av sakörena skall konungen uppbära.'* 20. Fl. 8 =KrL R 11 j)r. Den första meningen (»Landsting skall hållas . . . .Sankt Mikaels dag») saknas dock i KrL. — Fl. 8 handlar om två olika slag av ting. dels landsting, som skidle hållas fyra gånger om året och uppenbarligen voro för hela lagsagan gemensamma ting. dels ting, som lagmannen skulle hålla en gång om året i varje härad. Huru landstinget skulle vara sammansatt och vem som skulle vara oialförande diir siiges miirkligt nog varken i fl. 8 eller annorsliides i Ml*iL. Fj heller ger MFL något namn åt de ting. som lagmannen skidle hålla i hiiradena; alt fl. 8 enligt rubriken handlar om »landsting» behöver icke betyda, att alla i flocken niimnda ting ha kallats så. Det hiinder nämligen ofta, såväl i MFL som i andra medeltidslagar, att rubriken till en flock endast hänför sig till en del av vad som står i flocken, vanligen då det första. — KrL ger emellertid ändrade bestämmelser. Landstinget göres till ett årligen sammanfräilande räfstefing, i vilket konungen dömer eller, om konungen ej kan vara närvarande, riitlen utgöres av sex personer, niimligen biskopen och två medlemmar av domkapitlet och lagmannen och två medlemmar av rikets råd; vem som i delta fall skall leda tinget, siiges icke. Då dessa bestämmelser (se not 19) gåvos i form av särskilda flockar, var det naturligt, alt första meningen i MFL K 8 måste utgå i KrL R 11. Då vidare landstinget l)lev ett kungligt räfsteting, var det klart, att lagmannen intog en ledande stiillning endast vid de ting, som han skulle hålla ute i hiiradena; de kallas också i KrL lagmansting. 21. ».Sankt Peters dag», den 29 juni. — Hs och flertalet övriga handskrifter ha (oriktigt): »nionde dagen efter .Sankt Peters dag». 22. KrL; »lagmansting». 23. KrL: »åtminstone en gång om året». 24. Om lagmansting under ett tidigt skede av KrL:s giltighetstid se K. H. Karlsson, Fpplands lagmansdomhok 1490—94 (i; Svenska Fornskriftssällskapets samlingar 39, 1907). 25. KrL: »och oftare om så liehöves». 20. I KrL tillägges: »Delta är laga stämning till lagmansting och likaså till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=