Magnus Erikssons landslag 174 häradshövdingens ställföreträdare, den åt vilken han har uppdragit sin doinsrätt. Att häradshövdingen hade rätt att göra detta framgår av MEL R 16: »häradshövdingen eller den som han har lämnat sin dom». —Om innehållet i fl. 2 se .T. K. .\lmquist, Landslagens stadgande om val av häradshövding (i: Svensk Juristtidning 60, 1945, s. 275 f.i. Häradsdomaren (ibid., s. 695 f.l; -S. Hetrén, Häradsnämnden vid storhetstidens början (ibid. s. 861 f.). 7 a. Fl. 3 =KrL R 3. Fl. 3 pr har upptagits från ^'gL 11 .\dd 1 eller, troligare, från någon kunglig stadga. Jfr SdmL Km 12, som är mindre utförlig. 8. KrL: »fogde eller länsman». 9. »Atta örtugar oeh tretton marker», d.v.s. ' s av 40-markershoten. — I KrL tilllägges: »Om det tillvitas någon, värje han sig med tolv mäns ed. eller höte såsom sagt är.» 10. Fl. 4 oeh 5 motsvara en flock i KrL (R 4L Fl. 4 har där u|)])tagils oförändrat; i stället för fl. 5 har KrL: »Och häradsborna skola utse en honde ocli en av frälses landhor till alt enligt lag utsöka och till häradets nytta bevara de två tredjedelarna av sakören och de två tredjedelarna av alla avgälder från häradsallmänningarna. räntor och avrad; och de skola hava femtedelen av allt för sin möda. Konungen skall taga en tredjedel av häradets allmiinningar.» - motsvarighet i landskapslagarna. 11. »Bland häradets män», fsv. incUnn <ilmo(jhnns. 12. MIH, tillerkiinde konungen rätt till en tredjedel i all den från hiiradsallmiinningarna ingående utskyld. Om denna konungens riitt stadgar KrL R 4. sista punkten: »Konungen skall taga en tredjetlel av hiiradets allmiinningar» (se o\an not lOi. Delta stadgaiule avser att uttrycka detsamma, niimligen att en tredjedel av hiiradsallmiinnings avgälder. riintor och avrad tillkom konungen. Denna regel om konungens rätt till en tredjedel av avraden från häradsallmiinningar eller, som KrL säger, till en tredjedel av häradsalhnänningar, har landslagen fått från götalandskapen, särskilt från Östergötland och Tiohärads lagsaga men även från Viistergötland. Se härom C. G. Styffe, Framställning af de s.k. grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet av 16;de århundradet (1864). Ny genomgång av materialet hos J. Rosén, Kronoavsöndringar under äldre medeltid (1949); uttalanden även hos J. Liedgren, Svenska urkunder från 1300-talels mitt (i: Archivistica et mediajvistica, 1956), s. 261 f. Rosén och Liedgren anse, att stadgandet i ÖgL J 1:2 (».Svenska landskapslagar» 1: Östgötalagen s. 155 not 4i avser försiiljning av konungstredingen i allmiinning och att Schlyters uppfattning, alt stadgandet avser försiiljning av »den, troligen till en Konungens enskilda by eller gård hörande skog, hvilken Konungen kunde föryttra» iir oriktig (Rosén a.a. s. 38 not 23. Liedgren a.a. s. 275 not 60). MEL R 16 och därefter (som R 6): »\T. I'j skola vara flera häradsting än ett i en vecka, utom ifall konungens hrev eller hud kommer. Och i varje härad skall icke vara mera än en tingsplats, och ej flera. ^ 1. För all rätten ej skall ligga nere. skola sex män åtminstone komma till varje häradsting från varje fjärding i häradet: eller ock höte envar av dem. som ej har laga förfall, tre örar; hälften därav tage häradshövdingen och hälften nämnden. Detta tingstal skall gå riitt omkring, så länge lagting varar, och börja där som man slutade, då nästa lagting åter ingår.» D.v.s. skyldigheten alt infinna sig till ting. 6 män från varje fjärding. skall gå i tur och ordning hland fjärdingens bönder. — Med KrL R 6 pr jfr MEL R 12. PJ. 4 och 5 (KrL R 4) sakna I KrL följer här närmast (som R 5) motsvarigheten till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=