FÖRKLARINGAR TILL RÄTTEGÅNGSBALKEN Fsv. l>in(jin(ila bnlkcr. cgentl. Tingniålahalken. till fsv. I>ingiu<il a. mål som angå lingtm. Här åtcrgivot Rättegångsbalken (förkortat 1\). i (iverensstäinmelse med bnikel i »Svenska landskapslagar» (l'L oeh övriga svealagarl. Innehåll: Val av lagman (1) och häradshövding Mntor ifh. Häradets inkomster (4, 5). Häradsting i(>, 7. 121, landsting (81. Budkavle (271. Rättegång vid häradsting (9, 10. 18—19. 201. Exekution (11. 20—27)1. .\ndrad talan (14:11. Enskild förlikning (28). Återtagande av åtal i29). Konungens liärailsnämnd (30—341, Vad mot häradshövding, lagman eller häradsnämnd (32 pr, 30. 30i. Olytlnad mot given dom (37 pr). Mål som skola avgöras av häradsnämnd (37: 11. Konnngens domsrätt och konnngens räfsteling (38. 391. Om någon Himnar från sig målsäganderiitt Kg 2,'). Om hrvtande av konnngens dom Kg 28, 33. av jord vid tinget J 12, 20—22. för syner B 7:3 och 21:4. Om råmärken och gränsstenar B 22:2. Om anklagads riitt att viirja sig med ed, om han ej har hlivit tagen i)å har giirning B 20: 1. Om fnllgörande av vådaeder och andra eder B 28: 4. Out verkstiillande av hiiradstingets dom (rivning av olagligt kvarnliygge eller fiskeverkl B 20: 1. dingens skyldighet att på tinget nppriikna alla dem. som iiro hiltoga 1' 29. Om en oskyldig hlir straffad E 36, 37. skall förvara dråjiare eller tjnv i konungens hiikte. till tless att riittegång sker ]>å tinget D I 33, Tj 30. Om rättegång efter sår .S 1 1, 10—12. Om fördelning av sårhöter och lyteshöter. och om tidsfrist för lyteshöter .S I 8: 1 2. Om att mälsiigande eller kyrkoviirdar och sockennhin skola låta verkstiilla kyrkotjnvs straff Tj 23. Om häradsting för ]iants;ittning av Jord .1 7. Om köp och hytc Om delning av höter B 0: 2. Processriittslig regel Om hiiradshövOin ting eller dråp 1) 1 6. Om att liinsman Ender landska])slagarnas tid rådde ^äsenthga t)hkheter i rättsväsendets organisation mellan lagsagorna i Götaland och i .Svealand. Hnndarels ting sammankallades enligt EL av länsmannen; det var också länsmannen som på tinget utsåg en niimnd av tolv miin för att viilja två domare. Konungen skall siitta domarna dom i hiinder, heter det i EL (R 1 pr). De fiillde domar i alla mål och måste därför förutsättas ha varit lagkimniga och erfarna män. .Men därtill har deras verksamhet sannolikt varit begränsad, och om deras ställning i övrigt kan ur svealagarna och andra källor endast hämtas få och delvis oklara upplysningar. I varje fall ha de aldrig haft någon ställning inom ledimgsorganisationen; de gamla »styrenhinnen» hade också
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=