Magnus Erikssons landslag XXXIII. Nu händer, att nämnden ej är enig. Nu händer, att nämnden ej är enig. Den som sju män av nämnden värja, vare värjd; den som de fälla, vare fälld. Om de tolv varken vilja värja eller fälla, förrän tinget har åtskilts, då böte var och en somär i nämnden tre marker till treskifte: till målsäganden, konungen och häradet. 170 107 XXXIV. Huru kost skall hållas för häradsnämnd. Då denna nämnd skall hållas, då skall konungens fogde hålla kost för den som har konungens dom med åtta hästar och för den som har hans domssigill med tre hästar och fogden själv med fem hästar;”** och häradshövdingen skall hålla kost för lagmannen med åtta hästar och för nämnden: för varje frälseman, som sitter i nämnden, med två hästar och för varje bonde med en häst. Och därför att häradshövdingen skall hålla denna kost, skall han uppbära alla böter, som tillfalla häradet vid denna nämnd, envar i sitt härad. § 1. Dömer lagman eller häradshövding en dom och vill någon vädja mot honom, då skall han vädja på samma ting, där domen fälles,”* och har ingen rätt att sedan vädja mot honom. lOS 111;, XXXV. Om vad mot häradshövding.”" Vädjar någon mot häradshövdingen, då skall han vädja med tolv under lagmannen, och häradshövdingen med tre marker. ii:i orar Förlorar bonden, då tage häradshövdingen en halv mark som målsägandens rätt, lagmannen en halv mark och häradet en halv mark. Förlorar häradshövdingen, tage bonden en mark, lagmannen den andra, häradet den tredje. XXXVI. Om vad mot lagman.*” Nu vädjar bonde eller häradshövding mot lagmannen; då vädje bonde eller häradshövding med tre marker och lagmannen med sex. Förlorar bonde eller häradshövding, då tage lagmannen en mark, konungen den andra och häradet den tredje. Förlorar lagmannen, tage den som vädjade två marker och konungen två och häradet två.**'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=