Kö pmål a hal keii 155 IX. Om borgen. Går någon i borgen för penningar åt en annan, då skall han gälda det som han har gått i borgen för; eller ock må han styrka med ed av tolv män, att han aldrig har gått i borgen. Brister han åt eden, då gälde han det som han har gått i borgen för, vare sig det är mera eller mindre. Nu tvista de därom: den ene säger, att han har gått i borgen för mera, och den andre för mindre; då skall han gälda det med ed av tolv män, att han ej har gått i borgen för mera, än nu är framlagt. § 1. Nu säger den ene: »Du har gått i borgen för en man», och den andre för penningar; då skall han skaffa fram den som han har gått i borgen för och därmed vara saklös. Kommer ej mannen fram, då skall han gälda skulden eller ock den mannens böter, somhan har gått i borgen för; eller han värje sig med tolv mäns ed. Har borgen givits på tinget eller inför kyrkosocknen, då skola tolv män pröva, om borgen har givits eller ej. Har borgen ej givits på tinget, må han åtnjuta sitt vitsord.’*^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=