Magnus Erikssons landslag § 1. Tager någon lån av en annan, skall lånet föras hem till långivaren.■“ Ej må lån missfaras."““ Det skall återgäldas till fullo, så som grannar vilja med ed styrka, som närvoro, då det lånades ut. Säger den ene det vara lån och den andre nekar, då har den vitsord, som har lånat; han skall styrka med två vittnen, själv den tredje, att det var lånat. 154 VI.Om inlagsfä.”’ Lägger någon in penningar eller andra värdesaker till förvar hos en annan, då lägge han in det med två vittnen och tage det åter med samma vittnen. Finnas ej sådana vittnen, och den som har lagt in säger, att där var mera inlagt än han gav ut, då skall denne hava rätt att med tolv mäns ed styrka, att det var utgivet. Blir sådan egendomstulen eller bränd eller rövad och följes bådas egendom åt, då är han ej skyldig att gälda det. Följes ej bådas egendom åt, då lämne han ägaren sitt åter.25a VII.Om pantsättning."^’ Sätter någon något i pant hos en annan, vare sig det är mindre eller mera av lösöre, då skall han göra det med vittne av två bofasta män. Nu brinner panten, innan tidsfristen är ute; brinner bådas egendom, då skall han intet gälda därför. Nu stjäls det och tags med våld; då skall han fara till kyrkan och lysa inför sockenmännen efter sitt och efter det somvar pantsatt. Är ej bådas egendom stulen, lämne han ägaren hans pant åter. VIII.Huru man skall bjuda pantsatt gods till återlösen. Nu är deras tidsfrist ute för panten,'^ och panten löses ej åter; då skall han bjuda panten till återlösen på ett ting, på det nästa och på det tredje. Vill han då lösa sin pant, då har han rätt därtill. Vill han det ej, då skall panten värdesättas. Är panten mera värd än skulden, då skall han giva ägaren så mycket till, som den är bättre eller mera värd. Är panten mindre värd än skulden, då lägge den som skulle gälda sin skuld. till.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=