Magnus Erikssons landslag 150 258. Med fl. 88:2 jfr SdniL B 88; 1. 25W. Oni luiiular se även S II 8. — FI. 88; 8 sakna.s i KrL. Del iiifiår i dot utförligare kap. där om hundar (KrL B 47|: »Xu liar någon on hund, soin Liter kreatur eller annat levande i en annan.s hoskap; biter han något till döds, då tage den soin äger hunden det döda och liinine i stället ett levande lika gott. Ljuter det döden, höte han fjärdedelen av vad det var värt. Biter den ännu en gång, återgälde han skadan och liöte sex örar, eller föirgöre hunden som han äger. Gör den skada treilje gången, då återgälde han skadan, och därutöver tre marker till treskifte. Och hur ofta den sedan gör skada, iiro gählen och böterna desamma, i; 1. Xu dödar någon eller stjäl en annans hund; han höte sex örar, såvida det icke är en vallhund eller en jakthund; då skall han höta tolv örar. Men biter den kreatur, så som sagt är, då skola böterna vara hälften mindre.» 2()0. »Fullt mot fullt», fsv. fult gccn fullo. Ragvald: »tantum quantum est dampnuin». 2()L »Halv gäld», fsv. halfgildc. Ragvald: restituat medium dam|)num». 262. Fl. 84 KrL B 46. Jfr UL B 28, .SdmL B 82, VmL B 27. 268.».Som man ej kan äta»; hästkött var av kyrkan förbjudet att äta. 264. »Han», d.v.s. det dödande djurets ägare. 265. »Selfyllnad», fsv. sila fi/lning. d.v.s. ett djur som triider i sliillet fiu' det skadade. IHter fl. 84 (KrL B 46) följer i KrL en flock om hundar iB 47); se ovan not 259. — Jfr G. Hafström, Fä sargar fä (i; Tidsskrift for Rettsvitenskap 1959, s. 369). 266. Fl. 35=KrL B 48. — Fl. 85 pr och 85:2 4 ha icke kiind motsvarighet i iildre lagar. Med fl. 85; 1 jfr \'gL 1 Forn 10. \’gL II F 28; med fl. 85:5 jfr \ gL II Forn 15, VgL HI: 54. 267. »Bolag», fsv. vi})crläghe n. sammanskott el. sammanslutning för gemensamt ändamål; till verbet läggia vij)er lägga ihop. Troligen är meningen, att bönderna i tur och ordning skola sörja för vallgången. 268. \'issa hs ha: »med tre mäns ed»; så även KrL. 269. »Han», d.v.s. vallgångsmannen. herden. 270. Med fl. 85; 1 jfr VgL I Forn 10. 271. »Han», d.v.s. herden. 272. ».Stockar», d.v.s. gillerstockar, stockfiillor. 278. »Lagligen lysta . enligt D II 6. 274. Orden »vare sig med käpp eller spö» saknas i KrL. 275. Fl. 86=KrL B 49. .Ifr VgL II Forn 49. .SdmL B 26:3. —Pors och liinnle användes vid ölbrygd. .Se X. von Hofsten. Pors och andra humleersiittningar och (ilkryddor i iildre tider i lttOO). 276. Orden »eller tager vildhumle» saknas i KrL. 277. »Olovsmässan». den 29 juli. 278. »Bartolomeusmässan», den 24 aug. 279. Sista meningen saknas i KrL. — Efter fl. 86 (KrL B 49) följer i KrL en flock om humlegårdar iB 50) utan motsvarighet i MEL: »Den honde eller landho. som ej har humlegård med fyrtio stänger, som humle växer vid. höte tre svenska örar om året. Dem tage den som med rätta uppbär skatten eller avraden, i humle efter som humlen gäller där och ej i penningar eller andra värden. § 1. Konungens länsman skall känna till, var och en i sitt län, dem som ej
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=