Byggni II gabal k c n 147 niskor inne ])å j'luiul av vår(lsl()slu>l, skall bölas för var och en av dem nio marker. Brinner nåfjon av våda. skall Ixitas för honom tre marker. Brinner kyrka av eld ^enom vårdslöshet, hiite den som släppte elden lös fyrtio marker till detta kyrkohygf^e. Brinner den av våda, hiite han tjugo marker till kyrkohygget och fnllgiire vådaed, så som sagt är. Och envar skall svara för eld, som kommer liis såviil från ärilshns och från lada som från andra hns. § 3. Kommer denna skada av löskerkarlar eller legohjon oeh går saken npp till fyrtio marker eller mera, då skall den som fick skadan hava riitt över deras liv, om de ej orka med hiiter. Går saken till mindre, skola de gå till arhete, vart år för tre marker, till tless att de få hisen för sig eller hliva frigivna. ^ 4. Svare också präst och klockare för sin eld, vare sig den kommer från kyrkan eller från deras gårdar. Iläradsniimnd skall med sin ed rannsaka oeh jiröva. hnrnvida sådan skada sker med vilja, av vårdslöshet eller av våda, och de skola svärja var fiir sig.» Fl. 28: ö—6=KrL B 37; fl. 28:7=KrI. B 38. 222 a. ».\v vårdsliishet . fsw /or riitin ixingöiuo xkuld. Ordtd vangiimma» fiirekommer i två hesliimnielser i 1734 års lag. Deponerat gods linlagsfii) skall ersiittas av depositarien, om ilet missfares (Km not 22 aj eller förkommer genom hans vangtimmo eller vållande iHandelshalken 12:2 och 3). 223. Om väderkvarnar i .Sverige se B. Wadström. Svenska kvarntermer 1 11902), s. 7)2 f. Fl. 28: ö har ieke motsvarighet i någon landskajislag. h'yra svenska penningar»: KrI. har i stället »en örtng». 227). »Husfolk», fsv. hioii. Ordet torde här avse såväl hondens hela familj, som vistas i gården, som där hofasta tjänare. Brandstod idgick sålunda efter mantal. .Ifr härmed l>estämmelserna om »mordgäld» i D I 29. 22.") a. Fl. 28: ti har icke motsvarighet i någon landskapslag. 22(). »Rågåker», fsv. riKjhrijpia f. Det är tydligen fråga om svedjebruk. 227.»Då skall han fiilja hrinnamle hrand oeh rykande rök», fsv. pu skal han fulghia brännande brände ok riiikande röke, d.v.s. medan det ännn brinner och ryker. Uttrycket är formelartat och allittcrerande. Det ftirekommer flera gånger i l’L, varifrån det är lånat till MEL. Meningen är. att gärningsmannen icke fick smyga sig hort från brandplatsen, om han skidle få gå vådaed och sålunda få sin handling hediimd som våda. —Se artikeln Brandstod i Kidtnrhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 224. 228. I hs A (oeh flera andra hs av MEL) saknas j)å griind av skrivfel (haplografi) ett styeke av texten: »tre miin. Briinner han en fjärde, höte han tre marker och fnllgiire vådaed av»; skrivarens blick har hoppat (iver från »tre miin» i förlagan till det fciljande »sex män». I Krl^ är texten fnllständig. 229. Oekså här har texten i MliL (i så gott som alla hs) blivit felaktig och förvirrad. dels genom haplografi, dels genom att ett firi tiiighii marker »därför 20 marker» har blivit felaktigt återgivet firitighi marker »40 marker». Det följande »Ej hliva dessa böter Inigre» verkar därigenom meningslöst. — I KrL har ett försök gjorts att (på grundval av MEL hs G eller någon närstående hs) rätta till texten: »Bränner han tio, höte han tio marker till treskifte. Bränner han tjugo eller flera, höte han tjugo marker.» 230. Till grund för fl. 28:7 ligger UL B 24:2, VmL B 24:2; jfr även SdmL B 18:3. -Sista meningen iir hiimtad från l'L B 24:4 (\hnL B 24:3). -- Med fl. 28:7
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=