Magnus Erikssons landslag 146 heller avtjäna genom inångärigt t\ångsarhele. Om tjänst i stället för böter se R 21 pr oeh G 8: 1 isista meningen). —Fl. 28: 1 är hämtad från UL B 24 pr, \'mL B 21 |)r. 218. Fl. 28:2 är hämtad från FL B 24: 1, VniL B 24: 1. 219. Socknens bönder voro skyldiga att bygga oeh underhålla kyrka. De voro därför målsägande, om kyrkan led skada genom någons förvållande. De 3 marker, som sknlle bölas av den som vållade, att kyrkan brann i by, skidle sålunda njtpbäras av bönderna i socknen. 220. D.v.s. präst och klockare skola böta enligt fl. 28: 2. om vådeld uppkommer i byn genom deras förvållande. -- Fl. 28:3 har icke motsvarighet i någon landskapslag. 221. D.v.s. böterna skola fördelas mellan målsägandena i förhållande till den skada som de ha lidit. - - Fl. 28: 4 har icke motsvarighet i någon landskapslag. 222. Samma regel för vittnesmål, nämnder och eder i fl. 28: 5. —Bestämmelserna om vådeld äro betydligt ändrade i KrL B 33—38. 1 stället för fl. 28 pr och 28: 1—1 har KrL följande (B 33—30): »XXXV. \u kan så illa biira till, att elden blir lös i en by; det sker antingen metl vilja eller av vanvård och försummelser eller a\ våda. Om det första stadgas i Högmålsbalken. Sitter en bonde, som äger jord och hns, ensam i by, uppkommer eld genom honom, hans hustru eller barn, brinner byn upp, må han själv ha\a skadan. Ar det en landbo och äger han själv husen, må han ock .själv hava skadan; är han skyldig jordägaren något, betale han det av sin brandstod och av annat som han äger, så långt som det räcker. § 1. Nu sitter han ensam i by, men iiger själv varken hus eller jord. brinner byn upp genom hans försummelser eller vanvård, nändigen att han sätter ljus ])å väggen, drucken eller icke drucken, går i säng eller går därifrån, eller hänger lin eller hampa på ugn eller hjälle, tänder eld i ugn eller ])å golv och går bort därifrån, eller annan dylik försummelse, där man kunde och borde bättre vakta och vårda idan skada; blir sådan eUl lös och brinner hyn ujip, då bygge han upp en gård lika god, och gälde därtill tre marker, jordiigarens ensak. § 2. Sker det av verklig våda och ej av vanvård. nämligen att elden kommer genom ugn i väggen eller kommer av gnistor som falla ned på takel, eller av annan sådan våda, som man ej kan förutse eller akta sig för, innan skada sker, då skall han bjuda vådaed med tolv bofasta män på nästa sockenstämma och fullgiira denna ed på nästa ting och slånda sjiilv i föreden. Brinner ujip ett hus, två eller tre. men ej flera, höte han fjärdedelen av vartderas värde, till bygge åt jordägaren på samma plats. Brinner hela gården upp. höte han fjorton marker i våtlabot till jordiigaren. XXX\d. Nu bor den som släpper elden lös i by tillsammans med andra: brinner upp för andra ett hus, två eller tre, eller brinner upp en gård eller hela byn. sker det av försummelse eller av verklig vårdslöshet, så som förut är sagt, ålergälde han all skada, så långt hans egendom räcker, lös och fast, åt var och en efter som skadan blir uppmätt. Räcker det ej till full gäld, må det fallas lika mycket för den ene som för den andre efter marklal. i; 1. Sker det av verklig våda, fullgöre han vådaed. så som sagt är, och i vådaljot för ett hus, två eller tre fjärdedelen av deras värde. Brinner hela gården upp för grannar eller närgrannar, höte han sju marker för en gård och fullgöre vådaed; likaså för ännu en och för den tredje. .\r det flera gårdar i byn, böte han fyrtio marker fiir hela byn och fidlgöre vådaed. så som sagt ;ir; ej blir den boten större. Fnvar skall laga därav efter som hans skada blir n|ipm:itt, och det må fattas lika myckel för den ene som fiir den andre. ^ 2. Brinna män-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=