Magnus Eri ksson s landslag 142 l.')9. Satserna »och var och en . . . äni,' möter äni'» saknas i KrL. 1()0. »Då får klöv j^å samman med klöv», d.v.s. kreaturen från båda byarna må beta tillsammans på bela området. 1()1. I'l. 22=KrL B 27. Till grund ligger I L B 18, VmL B bS. 1()2. MIlL skiljer sålunda mellan »rör» (=5 slenari och »rå» ( =4 eller ö slenar). Ragvald översätter »rå» med »terminus minor». Troligen är denna distinktion oursprunglig och konstlad (om orden rd och rör se ovan not 143). UL B 1<S. som är källan fiir fl. 22. har i båda satserna or<let rör: »Det är rör. där fem slenar ligga . . . Fyra stenar eller tre må heta rör. Ej må färre slenar {föri stenar] kallas gränsmärken mellan byar (bolstajm skiäl] .y> Där är allting klart: ett rör skall normalt bestå av 5 slenar, till nöds 4 eller 3. Men icke färre; 2 stenar eller en kan icke utmärka gräns mellan byar. lf)3. »Flera stenar», fsv. flerc stena: så i alla äldre lis av MEL, och likaså i KrL. .Schlyters ändring av texten i MEL (men icke i KrL!) till före stena har otillräckligt underlag i handskrifterna; den göres väl närmast me<l stöd av texten i FL och VmL (se ovan not 1(>2). Eelel i MEL har sannolikt uppkommit i samband med omredigeringen av texten i FL. måste förutsättas vara ursprungligt i MEL, är oklar. Olika försök ba gjorts att komma till rätta med den svårbegripliga texten. Elera hs ha utelämnat meningen »Ej må flera stenar kallas rör eller rå». Andra ha i den föregående infogat ett ej: »Fyra eller tre stenar må ej heta rå». .Så lyiler också texten i KrL. Detta är formellt begrij)ligl, men rätt meningslöst: ö stenar skall det vara i rå eller riir, varken färre (4 eller 3) eller flera. 1()4. »Sju i urfjällsrå»: sannolikt ursprungligen ett läsfel; FL har sam ok j arfiöl: ra. Ett siia så torde ha blivit läst som sin sju. Det är ingen mening med att urfjällsrå skulle ba sju stenar. Tre hade varit tillräckligt. —■ KrL har ändrad text: »1 farvägsrå sammaledes [d.v.s. 5 stenar], och urfjällsrå som det av ålder har varit med rör eller gärdesgård och vård.» Jfr ovan not 94. — Om stång som gränsmärke se även fl. 5, sista meningen. 167). Bestämmelserna om flyttande av råmärken (fl. 22: 1) ha blivit ändrade i KrL: »om någon utan laga domar river upp och kastar bort råmärken, blir han lagligen förvunnen med vittnen och häradsnämnd, höte han fyrtio marker till freskifte. Om han river upp och flyttar in på en annans ägor, blir han förvunnen så som sagt är, böte han fyrtio marker och hete tjuv. och han skall aldrig vara tingsför eller vittnesför {tingshäri eller witnesbäri). Tillvitas det honom, och är han ej tagen ]iå bar gärning, värje han sig med tolv mäns ed; de råde över halva nämnden var. Idler ock skall han böta och kallas så som sagt är.» löt). Orden »eller gränssten» (fsv. tiäldra f.i saknas i KrL. 1()7. »Nu får ingen by taga upp eller sätta ned råmärke eller gränssten», fsv. .Yu ina ängin bolsta}>er ra öllä tialöro vp taka ölla ni})er sötia (så i alla hs av M1'L). Ängin bolstaper (nom.) är sålunda subjekt. .Schlyter förmodar, att holstaper är fel för bolstapa: sålunda ängin ingen sid)jekt, och bolstapa (gen.) förled i en sammansättning bolstapa ra (jfr tompta ra i det följande), översättningen blir då: »Nu får ingen taga ui)p eller sätta ned råmärke eller gränssten mellan byar.» .Sannolikt är detta riktigt. Det stiimmer (iverens med Fl.. B 18:2 (\’mL B 18:2), som iir stadgandets kiilla. Hs F av FL har emellertid bolstaöz: bokstaven r kan liitt ha blivit felläst som r. Om förlagan fiir hs F sonr kiilla fiir MEL se not 9, Km not 12. Innebörden i uttrycket flere stena, som sålunda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=