By ggningabalkeij 137 8Ö. »Renar och diken äger envar», d.v.s. har del i dem ocli skall svara för deras underhåll. Jfr ovan not 81. — Om diken se även fl. 6: 2—3. 80. »Laga höler»: enligt fl. 15. 87. »Mikaelsrniissan», den 29 sept. UL har i stället: »till senare Mariamässan». den 8 sept. 88. »Så som förut iir sagt»: i fl. 8. 89. »Till skada fiir dem som hava liärgat»: det var angeläget att man sä snart skörden var bärgad kunde få släppa kreaturen in på åkrar och ängar, detta dels för hetets skull på ängarna under hösten, dels för gödselns skidl. 90. »Urfjäll», fsv. urjiäldcr m. jordområde (åker el. äng) i enskild ägo, utanför hyamål, men inom en hys område. —Jfr definitionen på urfjäll i Olof Bärlings förslag till jordabalk, i Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666—80, utg. av J. E. Almquist (i: Fppsala Universitets årsskrift 1933), s. 171 f.: »Uhrfiellar ähre och kallas the, som uti een hohlhy liggia tillhopa med andre åkrar och engiar, doch idan hyaskifft uti särskilte dehlar och stycken. The måge eij under refning gånga uthan hlifwa orubbade, som the af ålder warit hafwa.» 1 fråga om definitionen på idjord se R not 61. 91. »Trettio alnar»: V'mL har i stället »trettio famnar». 92. »Råde stakad och stenad», d.v.s. med gränsmärken av stake och sten. Se härom fl. 22 pr. 93. D.v.s. om urfjällen är (högst) 30 alnar på varje sida och är utmärkt genom råmärken av stake och sten, behöver den icke svara för inhägnad gent emot hyn. Om ägaren håller inhägnad kring urfjällen, må den vara hur stor som helst. 94. Fl. 13:5 är hämtad från \hnL B 10. Om urfjäll i hy se även UL R 17:3, SdmL J 13 och DL R 8:1. — 1 stället för fl. 13: 5 har KrL följande, korta stadganden om urfjäll (B 14:5): »Nu ligger en urfjäll i en hy, vare sig det är i åker eller i äng, den må vara så stor som den har varit; har han gärdesgård och vård till urfjiillen, må det vara i stället för stav och sten.» Utvecklingen går sålunda mot ett allt friare erkiinnande av urfjäll. 95. Fl. 14 =KrL B 15. Till grund ligger UL B 11, SdmL B 26. 96. »Före legostiimmodag»: se fl. 14:2. —»För mål och mat», fsv. a nutl ok mot, allittercrande uttryck (även i UL, VmL, HL). Jfr fl. 29:3 (med not 242). 97. 1 KrL tilliigges här: »Om någon lockar en annans legohjon från honom, höte han tre marker. Och bonden tage sedan saklöst tilll)aka honom, så som stadgas i Rättegångsbalken, kap. 16.» — Jfr R 21: 1 om löskerkarl, som avviker, medan han arbetar av hiiter hos honde. 98. »Mårtensmässan», den 11 nov. Samma tider i UL B 11:2, SdmL B 26:2, VmL B 11:2. Jfr VgL 1 FornB 11 pr. 99. »Då skall han vara i halva utskylder med bonden», d.v.s. han skall betala i skatt hälften av vad en honde l)etalar. Ragvald: »solvat time jno trihuto mcdielatem illius quod trihutarius solvere solet.» En man, som icke var bofast eller jordägare, behövde icke taga lega, om han ägde 3 marker eller mera. Han skulle då gälda halva utskylder gent emot honde. Agde han mindre än 3 marker, var han skyldig att taga lega som dräng; han hade inga utskylder. —Om löskekarlar se även D I 40. — Om tjänstefolk se även G 8: 1 och R 21. 100. Fl. 15= KrL B 16. Till grund för fl. 15 ligger närmast ^hnL B 12; jfr UL B 12 pr, .SdmL B 4 och ögL B 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=